Aftonbladet – 22 oktober 1870, sida 3

Igen och hänvisades till ett utskott af med lemmar. ——REX LITTERATUR-TIDNING lInnehåll: Odhner, Lärobok i Sveriges, Norges oc Danmarks historia. — Hesm, Gud utan dogmer. Laboulaye, Den religiösa friheten. — Spiolhage Slägga och städ. Lärobok i Sveriges, Norges och Danmark Historia för skolans högre klaaser, z C. T. Odhner. Andra öfversedda oc förkortade upplagan. Norstedt söne! förlag, 1870. Pris: 2 rdr 60 öre. Det är oss en sann tillfredsställelse att f anmäla den andra upplagan af hr Odhner lärobok i fäderneslandets historia, som inor ett år efter utgifvandet af den första af be hofvet påkallats. Den nya upplagan har, enlighet med derom af lärare i ämnet utta lade önskningar, blifvit med två ark förkor tad, så att dess omfång nu utgör jemnt 2 ark. Att. författaren icke efterkommit ec: och annan lärares yrkande om ännu störr förkortniog, kunna vi ej annat än gilla. De är sannt, att man med rätta klagar öfver fö många läroämnen och för stora kurser i ele mentarläroverken, och det är ej tvifvel under kastadt, att en förändring häruti förr elle senare skall framtvingas. Men skall denn: förändriog ej gå i reaktionär riktning, s kommer inskränkningen visserligen ej at drabba undervisningen i fäderneslandets bi storia, som i skolan har bättre rätt till ut rymme än något annat ämne. Det skall sä kerligen ej dröja länge, innan den fordra gör sig gällande, att skolan bland sina undervisningsämnen upptager statskunskap; intill dess detta sker, är det genom historien allen: lärjangen iohemtar någon insigt i samhällslärans elementer, och derför måste hvar oc en, som ej förbiser vigten af att några grundläggande begrepp äfven på detta område a skolan meddelas, fasthålla såsom ytterst angeläget, att den historiska undervisningen e oskäligt inknappas till andra, mindre vigtiga ämnens fördel. Riktigt yttras i det välbekanta utlåtandet af den historiska lärobokskomiten följande: Historien är till sin vetenskapliga betydelse en lagbunden utveckling af menskligheten såsom ett enda sammanhängande helt. Men menskligheten är ej blott en samling af individer; hon har till sina närmaste organ de högre enheter, som kallas folk och samhällen: det är deras utveckling, som utgör historiens egentliga innehåll, och det är en värmare kännedom af dessa och främst af det, man sjelf tillhör, som för enhvar är den förnämsta frakten af historiens studium. På grand bäraf kan det närmaste ändamålet med den historiska undervisningen ej vara något annat än att utbilda lärjungens nationelt politiska medvetande. Denna uppgift får emellertid genom historiens egendomliga beskaffenhet en mycket vidsträckt och omfattande betydelse för undervisningen. Historien framställer samhällets utveckling i dess helhet och i alla dess olika riktningar, om ock främst i den politiska; härigenom kommer den historiska undervisningen att mer eller mindre ingripa på nästan alla områden af skolans verksamhet. Religionsundervisninen innehåller en väsentlig historisk beståndsdel, geografien står med historien i det närmaste sammanhang, vid språkundervisningen komma förnämligast historiske författare i fråga, och vid ämneskrifning användas i första rummet historiska ämnen o.s.v. Dertill kommer, att historien mer än något annat läroämne är af natur att inverka allsidigt på lärjungens själsförmögenbeter. Då t. ex. matematiken, språkvetenskapen, logiken nästan uteslutande gå utpå att odla hans förstånd, religionsundervisningen derjemte vänder sig till hans känsla och hans vilja 0. 8. Vv., så lemnar historien, rätt stulerad, ingen af hans själskrafter oberörd. Medan hon kanske mer än något annat (?) äroämne tager lärjungens minne i anspråk, eger hon tiliika en ej ringa grad af förståndsvildande kraft, och af de ämnen, hon behandlar, finnas många som på barnets känsla söra djupt intryck, andra som på det liflisaste anslå dess fantasi. Och hvilken kraft som ligger i historiens stora föredömen att vifva viljan en riktning till det goda och idla, är en ofta pröfvad och uttalad erfaren1et. Om detta, som vi tro, är fullkomligt sant och träffande, så är dermed ock sagdt, att nistorien i skolan har det giltigaste anspråk vå en central plats och vidsträckt utrymme, amt att, der så fordras, andra undervisingsämnen, men icke detta, få ,maka åt sig. Här talas närmast om den högre skolan, nen dermed nekas ej, att äfven för folkkolan den historiska undervisningen har, efer omständigheterna, väsentligen samma beydelse. Vi veta väl, att det ännu är fåängligt att önska, att den mindre lärobok i Sveriges historia, hr Odhner i år utgifvit, nåtte allmänneligen antagas till folkskolebok, nen åtminstone vågar man hoppas, attskoltyrelser och folkskolevänner ej skola glömma lessa båda arbeten, när det är fråga om att rälja premie-böcker för folkskolans lärjungar. Fud utan dogmer eller den fria menskhlighetens religion. En framställning af religionens eviga sanning enligt verkligheten. Af C. J. Hesm. Första delen. (Stockholm 1870.) Gifves det en religion, en kristendom utan rissa ovilkorligt förbindande dogmer? Med ndra uttryck: är det tänkbart, att den efer det sanna och goda redligt sökande meniskan kan finna den högsta religiösa saningen, genomvärmas af henne och ställa sig iennes bud till efterrättelse i alla sina handingar, i hela sitt lif — utan att hon likväl attar denna sanning uti de en gång för alla yrkligt reglementerade formler, som gemenigen benämnas dogmer? Den här uppställda frågan har städse bevarats och besvaras ännu i dag från olika åll på mycket olika sätt. Det presterligtrtodoxa svaret är bekant för oss alla. Det yder så här: om du ock vore ett helgon i enhet, en apostel i brinnande nitälskan för anningens och det godas seger, en martyr sjelfuppoffranda hängifvenhet, ja, om du än Pun at falla vacd Da nlac äta din