Aftonbladet – 21 oktober 1870, sida 2

SILL YI AA.) Af JULIA KAVANAGH,. Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD. Professor Smith fick åter färg och ett lugot utseende. Ifall lady John var offret för mrs Grays intriger, så gällde de åtminstone icke honom; men hvad ondt hon hade gjort, var för honom ännu en gåta. Om de båda vexlade telegrammen visste han allsintet. En gång hade väl lady John yttrat till honom: Det tycks som den italienska flickan ej är vacker. En annan gång hade hon sagt: Mademoisella Nardi är, som ni väl vet, ful; och henones tredje anmärkning hade varit: Jag fioner det bra besynnerligt, hvarför mrs Green skall föra den der obehagliga italienska flickan till mitt hu . Då derföre mylady nu med harm utbrast: Såg ni på heone? Har man någonsin hört talas om något så fasligt? svarade professorn, som var närsynt, i sitt hjertas oskuld: Är hon då verkligen sä fasligt ful? Lady John såg på honom med en vrede som öfvergick till förakt, enligt hvad man kunde skönja af hennes hvita ögonlock som långsamt sänkte sig. Med mycken köld tilllade hon: Ni såg således ej, att hon inte är ful? Vacker? yttrade han och började efter hard fatta sammanhanget. Tio gånger värre, än så, sade lade John, tvärt; hon är rentaf förtrollande! Men ) Se A. B. M 238—243.