Aftonbladet – 20 oktober 1870, sida 2

Föreningen för frivillig vård af sårade och sjuke i fålt. Föreningen hade i går-afton sitt årssammanträde under ordförandeskap af hertigen af Östergötland. De närvarandes antal var ej så stort, som man i anledning af tidsomständigheterna hade väntat, i det endast omkring femtio personer hade infunbit sig. Bland dessa märktes hertiginnan af Östergötland, fruarne Fournier öch von Richthofen, h. exc. norske statsministern, statsrådet Abelin, generalmajorerna Rudebeck (vice ordförande), Björnstjerna, Leijonhofväd och Silfverstolpe, kommendanten grefve Taube, läkare m.-A. Vid sammanträdets början yttrade hertizen af Östergötland följande: Uuder märkvärdiga förhållanden mötas viidag vid den allmänna sammankomst som våra stadgar föreskrifva. Stora händelser hafva timat och fyllt hela vår verldsdel med stigande häpnad. ed oväntäd snabbhet har den ena blodiga fliken af slöjan efs ter den andra blifvit lyftad och tillåtit oss att fatta eller ana dessa händelsers omätliga vigt. De påkalla särskildt denna förenings allvarliga uppmärksamhet. . Stiftade under det dubbla erkännafidet af menniskonaturens ofullkomlighet och menniskokärlekens pligt hafva Europas alla frivilliga sjukvårdsföreningar, på samma gåog de måst förutsätta krigets fasor, äfven afsett deras lindring; på samma gång de måst medgifva att nationernas inbördes afand och staternas skilda intressen ännu länge, tyvärr, skola väpna talrika härar möt hvarandra; äfven yrkat att efter striden, ja, sävidt möjligt; redan under dess fortgång menskligheteus röst borde vinna gehör, så att sårade eller sjuka vänner eller fiender borde med lika ömhet fårdag. Sädan har visserligen äfven grundtanken redan länge varit hos all militär sjukvård, och våra föreningär kunna i detta hänseende icke tillegna sig en berömmelse, som innebure en öbefogad beskyllniog emot staternas militärsjukvårdspersonal och inrättningar, men erfarenheten har emellertid Visat, hvad föröfrigt många gånger varit så i tal gom skrift upprepadt, att den officiella militär-: sjukvården småningom blifvit absolut OHEa kg förde talrikare härskarorna, för de mångfaldigad såren, för de hastigare krigsrörelserna, för seklets stegrade fordringar på snabb och allmän bjelp. Här behöfver jag helt säkert icke orda om våra. föreningars menniskovänliga syfte, ty en hvar ibland 0ss är genomträngd af öfvertygelse derom: -Men törhända finnes här en eller annan, hvilken under inflytandet af månget den närvarande tidens hemska intryck torde betvifla möjligheten för frivilliga sjukvårdsföreningar att på ett någorlunda tillfy!lestgörande sätt uppnå ändamålet, huru: ädelt detta ändamål än må anses. Enskildta bref, tidningskorrespondenser, telegrammer, rykten ifrån tusende skilda håll veta ju på det nogaste att förtälja, buru Genåvekonventionen vid olika tillfällen skall hafva blifvit öfverträdd än af den ena, än af den andra stridande parten. c De uppgifva, huruledes läkarne: sjelfva skola varit okusniga om konventionens vigtigaste bestämmelser samt till och med försmäått sjukvårdens kännetecken af fruktan för sina militära. kamra