Aftonbladet – 20 oktober 1870, sida 2

underordnade hans tillvaro och lady Johns nycker. Platsen var mycket eftersökt. Lady John var visserligen ej en dam som vidare tänkte på giftermål; hon var dessutom full af egenheter och infall; — favoriten för i dag kon e lätt vara i onåd i morgon; men favoritskapet för i dag var alltför behagligt, att mången skulle haft styrka att afstå derifrån. Nu tillhörde det, som sagdt, professor Smith, en rödlätt, femtioårig herre, hos hvilken godt lynne och omrättlig nyfikenhet voro lyckligt sammansmälta, och favoritskapet för i morgor ansågs komma att tilifalla mr Enfield, en liten mager, orolig herre, som bade tått alla cicisbeismens besvärliga syseelsättniogar på sin lott och af hennes näd hölls som en slags springgosse. Mellan dessa båda satt hon nu, smickrande den ena och snäsande den andra, uten ringaste iakttagande af billighet och rättvisa. Jag kallar mrs Greens uppförande afskyvärdt, utbrasthon, och fläktade sig häftigt med solfjädern, synbarligen på punkten att ånyo förlora tålamodet. rofessor Smith, som aldrig kunde finna fel hos ett fruutimmer, började med en afbedjande hosta: — Jag är öfvertygad om att mrs Green, — ban fick ej säga något mera, ty tre bröstpastiller ur lady Johns egen bonbonniöre, stoppade honom munnen till. En så svår hosta ni har, yttrade hon ömt. Ynnestbevis äro af mångfaldig art. Bröstpastiller var i lady Johns hof at lika god detydelse som dragningar i öronen, i den förste Napoleons. Med en suck af afund, sköt mr Enfield på sin stol. Lady John anföll honom i ögonblicket. Ack, ni oroliga menniska! sade hon med mild röst och ett uttryck af retlighet som i