Aftonbladet – 19 oktober 1870, sida 2

Några af hufvudstadens tidningar hafva ör ett par dagar sedan tästat uppmärksameten på regeringens uteblifna bifall till sundetskollegii framställning, att skicka en svensk äkare till hvardera af de stridande armeerna ör att studera det praktiska handhafvandet Vf sjukvården på slagfältet. Vi ha dröjt ned att yttra oss i saken, enär vi velat afakta justeringen af protokollet för svenska äkersällskapets sammanträde den 11:te denres, då denna fråga var föremål för en liflig liskussion. I går afton justerades protokolet. Vid bådadera sammanträdena tillstädesvoro många af ledamöterna, deribland några v sundhetskollegii medlemmar och flera miitärläkare. Med anledning af ett utaf sekreteraren lemnadt referat om åtskilliga militär-medicinska förhållanden ifrån det nu pågående krivet, fästade hr professor Malmsten läkare-sällkapets uppmärksamhet på det beklagliga deri, utt den rika frukt af erfarenhet,som kunnat hemas ifrån det, tyvärr! alltför blodiga utsädepå de senaste slagfälten, gått snart sagdt alldeles förlorad för den svenska militärläkaren. Organisationen på stridsfältet för de sårales hastiga undanrödjande och för beredande af den för ögonblicket mest behöfliga hjelpen måste på stället inhemtas. Militärläkaren oehöfver att vänja sin blick vid valet af förbindningsplats, vid ordnandet af sina biträlen och den materiella attiraljen och slutlien vid ett hastigt bedömande af skadans eskaffenhet och af den erforderliga hjelpen, som måste med yttersta skyndsamhet lemnas. Tiden är bär knapp och arbetet mycket. För öfrigt har militärläkaren att lära sig att under krigstämultet bevara sinneslugnet och stt under nästan hela sin tjenstgöriog, äfven nellap drabbningarne, ha reda på både sin uttiralj och sig sjelf, midtunder all den oundrikliga oredan, -Det har ingalunda varit tillyllest, menade prof. M., att skicka en enda svensk läkare till hvardera armån för att inremta all-den lärdom och mycket ännu mera in som för läkaresällskapet behöfver påpekas. Men äfven denna högst måttliga begäran af ondhetskollegium ha vederbörande icke påuktat, och vöre en sådan försummelse ati belaga såväl i läkarekonstens namn som å det ;venska folkets vägnar. Ordföranden i sundhetskollegium upplyste Då fråga om förhandenvarande materiel att irgralska instrymenter och förbandsperjedlar voro både ptmärkt goda ogh tillfäckiga för den svenska armfn, men att transsertmedlen för sårade voro både olämpliga och ätillräekliga, 3 Medicinalrådet Wistrand lemnade den upplift att på regeringens förfrågan hos de strionda makterna hade från Frankrike intet var erhållits och ifrån Preussen det att man jer vore villig anställa den sända läkaren på lågot fast sjukhus, — hvilket naturligtvis icke arit ändamålet — pch att frågan i följd läraf sannolikt förfallit, Åtskilliga af sällskapets medlemmar anågo, att man hade bort vända sig till den