Aftonbladet – 19 oktober 1870, sida 2

SILL. VIA.) Af JULIA KAVANAGH. Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD. Mrs Gren undrade huru hon skulle använda de återstående sex orden, men då hon icke var i stånd till att hitta på något att säga i telegrammet, gjorde hon, ehuru ogerna present af dem till telegrafkompaniet. Försedd med dessa instruktioner, begaf sig mademoiselle Nesdi till telegrafen. Den omkomne eldarens koja låg i hennes väg; dörren stod på glänt och då Silvis kom derutanför, stannade hon, der en smal ljusstrimma sträckte sig ut på vägen. Der ione var det sorg, både djap och bitter, men vi sky icke för att sätta 0ss i beröring med sorgen, då vi äro så unga som Silvia. För ungdomen komma och gå Borgerna, liksom stormens dagar om sommartiden; då åskmolnet har urladdat sig och orkanen strukit fram öfver jorden, blir luften åter klar och varm, ty det är ännu sommar. Det är först då vi komma längre fram i lifvet — till höstens dågar — som sorgen ej är en åter flyende främling, men en dröjande gäst. Vi bjuda till att vyssja henne till ro; vi akta oss för allt som kan väcka henne; vi Höra icke gerna talas om andras bekymmer och se helst att vi slippa åsynen av främmande sorger — hafva vi ej nog af våra egoa? Dessntom, -hvartill skulle det gagna? Veta vi ej att hvarje menniska har gin börda att bära och att ingen dödlig hand kan aftyfta densamma? Så resopnerar icke angdomen — Ädelsinnad och obetänksam som 2aY Ra ÅA. B. MM 288-241.