Aftonbladet – 18 oktober 1870, sida 3

de mot preussarne riktade komiska sängerna nå kafeerna, de komiska bilder af hr von ; Bismarck och preussiska kungen, som såldes ,I på Boulevarderna och voro så inrättade att de svängde omkring då de bakifrin vidrördes af en zuavs bajonett o. d. Hvad nu processionerna längs boulevarderna och ropen 4 Berlin avgår, så var jag vitne till allt J som tilldrog sig i denna väg, och mitt inI tryck vid tillfället — hvilket bekräftats af I sedermera mottagna försäkringar af andra och af uppgifter i samma riktning i tidninsl garne — var, att dessa processioner voro föranstaltade af regeringen för att framkalla en krigisk anda i hufvudstaden. De persojner som bildade dessa processioner (och de dförekommo alla efter krigsförklaringen) voro för ingen del af så aktningsvärdt utseende Isom de; hvilka deltogo i demonstrationerna vid Victor Noirs begrafning. De syntes utI göras af ungefär samma slags slödder som tillställde sken-emöterna i Paris förliden vår, hvilka regericgen misstänktes för att underblåsa för sina egna syften och hvilka icke gingo längre än till kullslagningen af några oskyldiga kiosker på Boulevarderna. Detär alltid svårt att forska i dylika ämnen till följd af den hemlighetsfullhet hvarmed de naturligtvis bedrifvas, men antingen jag de penningar som utdelades för att framkalla — dessa manifestationer kommo från regeringen eller, såsom några förmodade, från sjelfva Bismarck, så lär så mycket säkert, att många af dem som deri deltogo voro betalda. Öch äfven om man antager att rop af A Berlin! verkligen höjdes bona fide af en äkta parisermobb, så påstås det att de motsatta ropen till Rhein Till Paris! uppstämdes af mobben i Berlin. Hvad sjungandet af Marseillaisen, beträffar, så är det sannt att man fick höra den så att man kunde må illa dervid, och med afseende såväl på densamma som på de lätta sånger som utfördes på de många Cafe chantants, såsom Fas de Prussiens, voules-vous danser, m. fl., och de komiska bilderna af Bismarck och kungen, som såldes på Boulevarderna för 10 centimer, så n.åste alla dessa extravaganser skrifvas på räkningen af det Jätta parisersinnets glädtighet, som är i stånd att roa sig på ett komiskt sätt i äsynen af hvilken fara som helst, utan att derföre vara en smula mindre redobogen att trotsa faran då den kommer — en egenskap, hvilken somliga tycka om, somliga fiona ledsam, somliga surmulet fördöma. Alla dessa saker ioträffade efter krigsförklaringev; folket sjöng till höger och venster för att hålla sig sjelft vid godt lynne, och den på cafe cbantants förekommande komiska preussaren med pickelhufvan med den ofantliga spetsen, och det länga skägget, och den röda näsan, och de oerhörda pantalobgerna, betraktades alldeles icke med någon blodtörstig fientlighet. Han var snarare, tror jag, på det hela taget omtyckt, och äfven såsom karrikatyr betraktad framställdes han icke mera burlesk eller blef han föremål för mera löje än deras egna konskriberade och gensdarmer, som uppträdde i hans sällskap med ansigten och kostymer, hvilkas blotta anblick helsades med salvor af skratt. Ingen kan vara villigare än jag att medgifva huru svårt det är att analysera de särskilda beståndsdelarne af detta obeskrifliga amalgam, som benämnes allmänna opinionen. Hvad jag i detta bref velat framhålla, har varit, att ex-kejarens uppgift till grefve Bismarck och till konungen ar Preussen, att han genom påtryckning af allmänna meningen i Frankrike nödgades företaga kriget, icke eger någon verklig grund. Frankrikes fordnestyresman må hafva föreställt sig att de, som omgåfvo honom, representerade allmänna opinionen, men detta var sannerligen icke händelsen; och i hvad fall som helst, så synes det vara ett sätt att urskulda sig, hvilket är fullkomligt ovärdigt en man som varit åtlygd och åtojutit förtroende af en stor nation, då han försöker lyfta ansvaret från sina egna skuldror och lägga det på sitt fordna folk, och då han gör den börda, som de preussiska anspråken skola pålägga det, ännu bittrare och det ok som det måste föredraga änppu tyogre och mer sårande. Konungen af Preussen kom sanningen mycket nära i sitt svar till ex-kejsaren då han genmälde: Det var edra ministrar (d. v. 8. edra kreatur) som framkallade det opinionens tillstånd som gjorde kriget oundvikligt. Icke så likväl som skulle någon enda gäng kriget ba varit oundvikligt ända till den dag då det förklarades. Anda intill denna dag kunde den kejserliga regeringen hafva undvikit kriget, men hertigens af Gramont fanfaronader, br Benedettis klumpighet, hr Olliviers cccur leger samt den lumpna ärelystnaden hos en rå och inskränkt soldat, Leboenuf — allt sammansvor sig för att bringa Frankrike till randen af en afgrund af blod och fasa, om hvars djun det icke kunde bilda sig någon föreställniog. Det dansade och sjöng och -hurrade vid gränsen för en katastrof, berusad med illusioner om segrar, framställda i en serie af löngnaktiga bulletiner, och det vaknade en morgon för att, efter mottagandet af nyheterna från Sedan, finna sig redan nedstörtadt i det svalg, ur hvilket det synes svårt att komma upp igen. Det straff, för hvilket det blifvit utsatt och som ytterligare förestår det, är blott en räti vis vedergällning för den svaghet och brist på ande, hvarmed det böjde sin nacke under det ok, som pålades af en regeri: g, som började sin bana med en usurpation, grundad på trolöshet och brott; men hela Europa är i någon mån delaktig i dess blygd. Jag känner ingen frestelse att spela profet i afseende på den invecklade krisen i det fruktansvärda sorgespel, som nu uppföres. Ingen menniska, yttrade ex-kejsaren, kan säga hvad som kommer att inträffa Likväl är jag öfvertygad, att om Tyskland, efter dess förvånande och oväntade segerbana, kunde förmås att vara ädelmodigt och bevilja en blödande och nästan tillintetgjord systernation sådana fredsvilkor, som icke innebure em förödmjukelse för Frankrike, så skulle det öra sig väl förtjent at det europeiska statsförbundet och icke ha någonting att befara af en fransk hätindkänsla: men om det icke vill detta, så kan ingen menniska förutse ett slot på det elände hvartill detta krig redan gifvit anledning. Ars sstsotnsminknR Bättegångsoch Polissaker.