Aftonbladet – 18 oktober 1870, sida 2

som du vet. Han är inte vacker, men så lustig, en så munter kurre. aLustig, det kunde Silvia förstå, mer kurre satte henne i största förlägenhet. Du tycker kanske rätt bra om honom? inföll hon med en viss tvekan. Ja, så mycket! svarade miss Lovell lifligt. Jag är alldeles förtjust i kaptenen. Nä, det var då godt och väl. Jag är säker på ett jag skall finna mig lycklig hos dem, tänkte Silvia och började ånyo se nedåt gatan. Josefine är god, det vet jag sedan gammalt. Hennes far är också hygglig, och om äfven hennes halfbror är så vacker, kan det ju inte göra vågot ondt. Hvad kan hon se på så ihärdigt,, tänkte miss Lovell. Hon steg upp, gick bakom Silvia och ställde sig på tå för att bättre kupra se. Nå, min Gud! utbrast hon nästan skrikande, en tupp; en verklig stridstupp! Se der, karlen här honom i en bur. Den måste jag ha! Ici, vite icil Mannen, som ej begrep hvarifrån kallelsen kom, tittade åt alla håll, utom det rätta, då i detsamma mrs Green stack ut hufvudet från sitt fönster och gaf honom hotande tecken att icke komma, samt understödde sina åtbörder med ängestfulla utrop på en bland. ning af engelska och dålig franska. Ni kan omöjligt få köpa tuppen, miss Lovell. Alles vous eng. Lady John skulle aldrig förlåta mig. Alles tout de souite. Förvirrad af dessa stridiga befallningar stirrade säljaren än uppåt det ena fönstret, än till det andra, men mrs Grceng vredgade miner och hotelser bevisede sig mera verksamma än miss Lovells lockelse, till och med fastän hon betydeisefullt höll upp sin portmonnä. Han skakade på bufvudet, smålog och gick vidare med en axeiryckning, medan