Aftonbladet – 17 oktober 1870, sida 2

öfver kanten af telegrammet och fann till sin stora tillfredsställelse att Silvias hy bestämdt var gulaktig och att då hon höll igen sina ögon, var hon nästan ful. Skyndande sig att taga detta gynnsamma tillfälle i akt för att ställa lady John tillfreds — hvars motiver hon kunde ana — samt på samma gång uppfylla sin förbindelse till madame de IEpine, som bekostade hennes hemresa, anförtrodde hon följande ord åt telegraftrådarne: Hon är icke vacker. Och ehuru ej utan en viss oro att made-: moiselle Nardis utseende skulle förbättras så snart hon åter blef frisk, hvilket torde inträffa långt förr än de vero framme hos lady John, sökte hon hålla modet uppe och hoppas att allt skulle få ett godt slut. I Marseille erhöll mrs Green ett nytt telegram från lady Jobn, men som detta ej hade afseende på Silvia, tvekade hon ej vid att gifva henne del deraf. Åh, hvad ser jag! så roligt! utropade hon; Fords lära vara här och med dem miss Lovell, lady Johns myndling, som jag skall taga med mig till S:t Remy. Ni blir väl helt förtjust åt att få en jemnårig reskamrat — inte så, min bästa? Miss Lovell är en söt flicka, — litet orolig, kanske, men ändå utmärkt treflig. Och dertill är hon kusin till den rike mr Lovell, som pi utan tvifvel bört omtalas i Rom. Silvia höjde på ögonbrynen och skakade på hbutvudet. Nej, hon hade ej hört honom nämnas. Nä, jaså; miss Lovell är inte just rik, men hon är lady Johns myndling och Fords föra henne till oss i ettermiddag. (Forts.)