Aftonbladet – 17 oktober 1870, sida 2

KBIGET. Ställningen utanför Paris och i tyska lägret. William Russell skrifver från Versailles den 2 Okt. till Times bland annat: Alia planer öfver den franska bufvudstadens försvarsanstalter, utgifna före September måned detta år, lemna blott en ofullständig föreställning om platsens nuvarande utseende. I sjeltva verket kunna flere verk, såsom t. ex. det vid Gencvilliers, betraktas såsom ordentliga fästningar, och en betydande redatt är äfven i det närmaste fullbordad i närheten at Point-du-Jour. En hästbana är jemväl anlagd innanför gördelbanan. Svalget mellan Mont Valerien och 1s87 är ganska väl fyldt. :de kåren, som har sin post å nordsidan, har blifvit något oroad af frivilliga skyttar, men. det antages att flygande kolonner, som genomströfvat skogarne, nu skola hafra förjagat dem. Det är en sak som förtjenar uppmärksammas. Utan tvifvel har den tagits väl i öfvervägande. Vintern nalkas. Hvar och en som tillbragt en vinter i Paris vet, att det kan vara bitande kallt derstädes trots spislar och brasor. Versaillesplatån ligger betydligt högre än Paris, och här snöar och fryser understundom ganeka skarpt. Men köld och frost äro icke så mycket att frukta som väta. Hittills har för vägarnes reparerande icke mycket blifvit vid gjordt, och om några helsovårdsanstalter blifvit vidtagna, har jag icke varit i stånd att upptäcka dem. Vissa saker, som stå isamband med helsotillståndet i ett stående läger, äro helt och hållet försummade. Åtskilliga kårer utmärka sig för fullkomlig brist på uppsigt i detta hänseende, och det skall blifva föga mindre än ett underverk, om icke någon epidemi utbryter då regnen börja samt päron och äpplen blifva fullt mogna. Om garnisonen och befolkningen i Paris verkligem ha för afsigt att hälla ut till det yttersta, torde en vinter i löpgrafvarne kring hufvudstaden och öfverhufvud taget inom Frankrike icke komma att visa sig så gynnsam som ett sommaroch höstfälttåg på öppna fältet. Lyckan står den djerfve bi Men torde hon gynna den öfverdådige? Efter detta yttrande, som har starkt tycke af en varning, låter den erfarne korrespondenten förstå, att ätskilligt mer kunde vara att säga, men han finner sig förhindrad att göra det till följd af sin ställning vid kronprinsens högqvarter. Jag kan icke skrifva fullständigt rörande ämnen, som torde komma att utöfva stort inflytande på belägringen, RER: