Aftonbladet – 15 oktober 1870, sida 3

röivarband,. — Alskvärda okunnighet, be kymmerslösa nonchalance! — Hvad bekymr: sig Nyheterna om ministeren Palikaos dagorder (och det afseende preussarne icke fästade derpå)? Hvad omak göra sig Nyheterna att taga notis om kongl. preussiska förordningen om landstormen? — I denna förordning påbjudes: att uniformer för landstormen icke äro tillåtna, emedan de göra landstormsmännen igenkänliga; att landstormens kamp är en nödvärnets kamp, som helgar alla me. del; att de skarpast drabbande medlen äro de bästa; att landstormens bestämmelse är att spärra för fienden hvarje möjlighet till invaision eller återtåg, ständigt oroa honom, uppI fånga ammunition, kurirer och rekryter, upp häfva hans hospitaler o. s. v. med ett ord: pina honom, hålla honom sömnlös, förgöra enstaka soldater eller truppafdelningar, hvar och I när det är möjligt?. Allt detta synes NyheI terna obekant. Deraf, förmoda vi, kommer att Nyheterna ännu kunna finna att det som i skarpare form hos preussarne är laglydnad, I rätt och godt, det, ehuru i mildare form, är I hos fransmännen ett sådant brott, att det af preussare bestraffas med ögonblicklig nerskjutning, och detta icke blott i fråga om frivilliga skarpskyttar, utan äfven i fråga om mobilgarde, som icke har fall soldatuniform. För ded 4 dennes innehålla Nyheterna följande Tartuffiad: olyckligt mer än något annat folk varit det sedan Napoleon I vid detta århundrades början slog och delade de tyska staterna, är det franska i denna stund. Den neutrala meningen med dessa rader kan ej Vara annan än den. att framhålla hvad Tyskland led under NapoleonI och att hvad nu sker, således är endast vedergällning. D. Nyheter låtsar glömma den genom Preussen åstadkomna invasionen i Frankrike 1792 och vidare 1814. Med dessa hågkomster synes det vara qvittadt redan år 1814 mellan Frankrike och Preussen. Deå6 dennes försöka Nyheterna inbilla sig sjelfva och sina läsare, att utförliga och i mycket starka färger hållna anklagelser om de tyska truppernas omenskliga framfart blifvit i bladet meddelade. — Var utän samvetsqval ungdomliga Nyheter! så farliga saker hvila icke på edert neutrala samvete, ty om någongång ett så hiskligt medde!ande egt rom har det strax derefter, om ej talangfullt dock alltid hånfallt blifvit tmisstänkliggjordt. Den I0-behagade Nyheterna belysa general Ducrots anmärkning om huru Preussen i all tysthet men mycket energiskt förbereder gig på att öfversvämma det franska området, med följande tirad: Denna uppgit är endast ep bekräftelse på hvad: hvar och en i politiken bevandrad känt allt sedan 1866, nemligen den stt Preussen visste ätt Frackrike skalle företaga ett krig mot det så fört det kunde för att med våld taga Rheinprovinsen och Belgiens. — Märkom noga: franska generaler (Ducrot och Trochu) uttala sin oro deröfver att franska regeringen icke rustade, ehuru man såg att Preussed energiskt gjorde det; dessa.generaler utropa, att medan man i Frånkrike :ordar om organiserandet at 300,000 an med 600 kanoner så är man färdig i Preussen att uppställa 600,000 man och 1200 kanoner, d. v. s. att fastän intet gjordes-i Frankrike, så — säga Nyheterna — visste hvar och en att Preussen visste att Frapvkrike-skulle öfverfalla detv. Besynnerliga logik! -— Vidare. I sitt bref yttrar genetal Ducrot: vi tro att man skail låta os: välja tid och dag för att fullända vår organisation och vår beväpning. Dertill anmärka Nyheterna: Detta tillät Preussen verkligen Det väntade tills det blef anfallet: Ni nera är det emellertid icke obekant för nåjon, att Preussen samt till och med de syd-) yska staterna. hade. allting i ordning för att ifverfalla Frankrike och stt Bismarck enlast väntade på en plansibel förevändning, om Benedettis .och Gramonts dumhet och liplomatiska oskicklighet beredde honom på tt sådant sätt, att han måste bli utom sig Vf förtjusning. Hvar och en vet, huru Preussen öfvervämmade Österrikesmed spionerioch ingeniöer, långt före fredsbrottet år 1866. Nu afva vi fått foll visshet derom att hela rankrike var: öfversålladt af preussiska tjenteandar, och huru otroligt det än låter, måte man känna sig öfvertygad derom att lessa tjensteandar strängt måste hsfva lydt inder grundsatser, liknande-Ignatius Loyolas. — I-tyska militäriska arbeten ser man huru ör flöre är aedad den kamp som nu utämpas, der, i Tyskland, var fullt förberedd. Jeremot veta vi genom liknande skrifter rån Frankrike att der var intet förberedt, oligt militärers åsigter. Slutligen har kriet till komplettaste evidens ådagalagt, att ntet var i ordning — och dock — dock är et Frankrike som skulle öfverfalla Preussen ch med våld toga Rheinprovinserna och Belien. Det kan man kalla att riktigt hafoa dentifierat sig med Borussianismen. Hvar och en(omiock ej i politiken så be-; sndrad som D. Nyheter) som besökt Tyskand och Fraokrike och hvar. och en som öljt den politiska litteraturen. måste håfva ommit till den bestämde öfvertygelsen, att Tyskland förefanns sedan lång tid ett verkgt fanatiskt:hat mot Frankrike. I Frankike deremot var det endast de mest klareende, som fruktade följderna af Preussens örstoringspolitik och det Bismarckska:inrigssystemet. Således förefanns ej något at mot Tyskland. Hvad man mera kände ksom i luften, än hade det riktigt klart ör sig, det var vatten strid med Preussen tundade, såsom en oundviklig konseqvens af en Bismarckska eröfringspolitiken. Också, ehuru en verklig fredskärlek under snaste åren alltmer fått öfverhand i Frankike, så hörde man dock under sista.tiden öre kriget äfven de fredligaste vara öfverygade derom att Frankrike skulle till böen anfallas at Preussen. Men Bismarck ar fintligare.. Liksom ryssarne 1812 onppörligt retade och nparrade franska armenp am mot dess undergång, så förstod äfven ismarck att oupphörligt reta Napoleon och en ömtåliga franska nationen, tills den förre it förleda sig att förklara krig. Det enda som tröstar oss såsom svenskar fver en:så vidrig anblick, som en svensk dning, bekajad af preussiskhet, är, att då reussen varit nog slugt att narra en sådan jan gom Napoleon, så är det mindre undergt om D. Nyheter blifvit yr i hufvudet af RN MM ÅA mt MA KM i ÖN MM I Hm mr MM MM