Aftonbladet – 14 oktober 1870, sida 3

tiaen 10:e Armekårens fältgensdarmeri och fältpost A j ) inqvarterades och der i går äfven anskaffades qvarter för storhertigen af Oldenburg jemte svit, vi; I sade sig invånarne mycket ovänliga mot den fiendtinqvarteringen. Detta kan man visserligen liga Ö icke förtänka dem, och man har icke heller låtsat derom. Men inemot aftonen afskötos af civila personer flera skott på våra poster. Detta hafva våra befälbafvare beifrat och genast låtit arrestera samtliga manliga invånare i byn. Exekutionen utfördes åf 4;e kompaniet af Rheininfanteriregementet JV 57, Striden vid Toury. General Reyan har lemnat regeringen i Tours följande rapport om denna strid: Cheviliy den 5 Okt. kl. 6 och 5 min. på aftonen. Sedan jag i mörgse kl. 5 brutit upp från Chevilly, tågade jag i riktnidg mot Toury med tre brigader kavalleri och infänteri. Hvarje brigad hade ett halfbatteri. Då jag otskring kl. 7 befann mig på ungefär 3 åa 4 kilometres afstånd från Touty främför byn Chaussis, omringade 6:te busarsqvadronetii, som bildade avantgardet, denna by, kastade sig öfver de fiendtliga förposterna och togo fem fångar af ett baierskt fegemente. Det fiendtliga artilleriet, som utgjordes af tio tolfpundiga kanoner, ställda i position vid Toury,besköto med stor noggrannhet våra batterier, som endast bestodo af nio fyrapundiga kanoner. Brigaden Longuerties halfbatteri fick genast i stridens början sina kanoner demonterade och två officerare af 6:te husarregementet stapade. Sqvadronchefen Tojtet och sekundlöjtnanten de Bourgoing blefvo svårt sårade. I brigaden Ressayre nedslogo flera granater i det 9:de kyrassierregementet och dödade tre män och tre hästar. Trots denna välriktade Teld fortsatte vi att rycka framåt. Byn Toury kringgicks till höger af brigaden Ressayre. Det fiendti liga kavalleriet, som uppgick till 500 man och understöddes af 2000 man infauteri, nödgades draga sig tillbaka på vägen till Paris. Vi förföljde fienden 3 å 4 kilometres på andra sidan Toury och vexlade ännu några kanonkulor med honom under hans mycket skyndsamma återtåg. Jog måste då afbryta den framåtgående rörelsen, ty brigaden Michel hade marscherat sedan midnatt och de öfriga trupperna sedan kl. 3 på morgonen, utan att hvarken manskap eller hästar pjutit den ringasto föda. Jag gick tillbaka till Toury. Här erhöll jag noggrann upplysning om huru stor den fiendtliga styrkan varit och jag erfor att prins Albrecht och prinsarne af Sachsen-Meiningen och Sachsen-Altenburg, hvilka lemnat Toury på morgonen, just som vi började anfallet, hade uppehållit sig här åtta dagar. Jag tog en boskapsbjord på 147 kor och 52 får, som fienden samlat hår, och lät genast föra dem till Artenay. Metz. Alla underrättelser från belägringshären utanför Metz gå ut på, att dess tillstånd ej är afundsvärdt, ty alla slags sjukdomar, isynnefhet rödsot och tyfus, sprida sig allt mer och mer och Bazaine lemnargtyskarne genom sina ständiga utfall ingen ro. Till dessa utfall änvändes ofta jernbantåg, som föra de franska trupperna ett stycke utanför fistninger och åter upptaga dem, sedan striden är slutad. Vid ett dylikt utfall lyckades det fraosmännen att uppbränna ett landtställe, som tyskarne använde till observatorium, och afbränna eller förstöra de kojor, som de uppfört till skydd mot den nu temligen svåra väderleken. Om ett annat utfall den 29 Sept. skrifver en korrespondent från prins Fredrik Carls högqvarter till Daily Telegraph: Knappt hade dagsljuset utbredt sig öfver den i regeln enformiga och ödsliga platöen på Mercy-le-haut-sidan af Metz, förrän den vapoliga morgönhelsningen ur gevären började mellan förposterna. På en linie, som slutar vid byn Peltre, var elden så sterk, att då den upphörde, förposterna af 15 regementet at 7 fåren, som kommenderades af general v. Zastrow, trodde, att ej något mer anfall skulle öras den dagen. Regementets höggvarter ver i byn Peltre, medan törposterna stodo en bit derifrån. Straxt bredvid finnes en damm, som är full af karpar, och då fisk är en stor lyx, började soldaterna att fiska. Då de ej hade några metspön:,afdrogo de stöflarna och försökte under sina kamraters skratt vadande skaffa sig frukost. Men midt under det de voro spridda, gåfvo förposterna eld och kommo springande mot byn, förföljda af en franck iofanterikolonn. Allt var i förvirriog; några blefvo fastsittande i gyttjan och kunde icke komma upp; andra störtade in i byn för att hemta sina vapen, men föllo då i fransmännens händer. Få minuter efteråt ankom förstärkning; fransmännen drogo sig tillbaka, men de medförde 150 fångar, hela regimenrtets arkiv och dess bagagevagn och ångade tillbaka till Metz med det tåg, som fört dem ut. General Bourbakis mission. Den mystiske fransman, som föranledde eneral Bourbaki att lemna Metz för att onferera med kejsarinnan Eugenie, har nui en engelsk tidning offentliggjort en berättelse om hvad som passerat. Enligt bangs framställniog begaf han sig till preussiska kögqvarteret för ats få tillåtelse att besöka kejsaren på Wilhelmshöhe, och då i högqvarteret just inträffat en anmodan från storbertigen at Mecklenburg att utverka frigifvandet af några medlemmar at hessiska-internationela sällskapet för sårades vård, som antogos vara fångna i Metz, åtog han sig att till marskalk Bazaine öfverbringa en begäran derom. För marskalk Bazaine utvecklade han sina planer, men tillade uttryckligen, att de voro af helt och hållet enskild natur, och att han icke hade något uppdrag från kejsarionan. — Det lyckades honom att öfverbevisa marskalken om lämpligheten deraf, att general Bourbski begäfve sig till Hastings för att konferera med kejsarinnan och meddela henne de underrättelser om sakernas verkliga ställving, af hvilka den anonyme fransmannen ensam var i besittning, och det blet aftaladt, att generalen skulle följa ut med fångarne såsom en af dem och för öfrigt, så länge han var utom Metz, antages fransmannens namn. Generalen fick en bestämd order till resan af Bazaine, hvilken var skrifven i kejsarens namn och således gjorde slut på alla tvifvelsmål om marskalkens och hans armås trohet mot kejsardömet; men denna order skulle Bourbaki icke visa för någon, emedan alla borde tro, att han ännu var i Metz. Generalen blef, jemte åtta fångar, som buro det internationella sällskapets kännetecken på bröstet, förd till de preussiska förposterna och derifrån till luxemurgska eller belgiska gränsen. Men han iakttog icke den diskretion, som blifvit honom ålagd, utan visade den honom af Bazaine gifna order för kamrater, uppträdde i England under sitt verkliga namn och anmälde sig hos kejsarinnan säsom ankommen dit på