Aftonbladet – 13 oktober 1870, sida 3

öfver metafysiken höll det bekanta loftalet, i som närmast påminte om ett liktal, och i ? I Mills och Laboulayes dagar torde man kupna fördrista sig att räkna bland filosofer äfven tl dem som med framgång tänkt öfver rent I praktiska frågor, män, som möjligen varit t I klena i det rent abstrakta tänkandet, men 2 deremot fört menskligheten framåt. Så var i j Voltaire in abstracto en klen tänkare såvidt ) I frågan var att bygga upp, ty rifva ned förstod han väl äfven här bättre än någon. I meta I fysiska Spörsmål hann han aldrig stort längre än till skepticism men hur ofantligt betydan, I de var ej, till ersättning, hans tankeverksamhet 11 praktiska frågor! Från och med 1760 utI lsänder han hvad Strauss kallar en sann geI tingsvärm af stridsskrifter.. Och han nöjer sig ingalunda med att bebandla estetiska, I teologiska och filosofiska ämnen. Rättvisans I bristfälliga Handhafvande var t. ex. ettföreI mål för Voltaires penna, Tortyren stod äpnui I det skönaste flor, oafsedt kättareförföljelserna. Det gräsligaste missförhållande rådde mellan I förbrytelser och bestraffningar. När sålunda Å Beccaria år 1764 utgaf sitt bekanta arbete I mot dödsstraffet erkände honom Voltaire med Iglädje som en själsfrände, skriftvexlade med I honom och utarbetade kommentarier till hans berömda verk. Lika outtröttligt som eftertryckligt fordrade han en förenklad och likformig strafflag, grundligare och humanare undersökningar inför rätta, samvetsgrannare uppskattande af vitnesmålen, afskaffande af tortyren, såväl som af de skärpta dödsstraffen; ja, sjelfva dödsstraffet öns ade han, med i sjelfva verket blott skenbara undantag, få förvandladt i tvångsarbete. Åfven till lagstiftningen och till statsorganiseringen öch statsförvaltningen i allmänhet sträcka sig Voltalres reformatoriska sträfvanden. Han hade i detta afseende tagit outplånliga intryck af sin vistelse i England. Han vill ha frihet, men en lagbunden frihet, Den bästa författning synes honom den vara, som medger likhet inför lagen. Bland de olika stånden är det förträdesvis bondeståndet som Voltaire försvarar, liksom det är det andliga ståndet han företrädesvis bekämpar. e andliga godsens skattefrihet finner han lika orättvis som statslörderflig; klostren anser han inoögna till indragning elier åtminstone till största möjliga inskränkning. År 1770 skref han en i boadeståndets namti affattad ,Hemställan till samtliga höga vederbörande inom riket mot lagarne em fastan, . mot förbudet för arbete på sönoch. högtidsdagar. Under sina sista lefnadsår fick han anledning till en hel följd af inJegor och hefnställningar i anledmng af det fruktansvärda förtryck om ban såg utöfvas i sitt närmaste grannskap, öfver de lifegna bönderna. . Sjelf var han för sina underhafvande på godset Ferney den bäste husbonde; och använde i alla afseenden sin stora förmåga till de fattiges bästa. En sådan verksamhet lemnar djupa spår, och efterverlden skall uppleta dem der de blifvit glömda. Det finns ännu många förgätna sidor af Voltaires vägbrytande verksamhet. Hvad var t. ex. historieskrifningen ipnan Voltaire gifvit tt sitt arbete Ötver folkens seder och anda? Man skref krönikor, och knappt något avnat. Denna Voltaires bok var uppslaget till hvad man kallar historiens filosofi, det första betydande försök till en allmän kulturhistoria. Bossuet hade visserligen gjort ett utkast till bågot dylikt, men på de mest förstockadt ortodoxa grundvalar. Anmärkningsvärdt är hvad Strauss säger om Voltaires Carl XII:s historia. . Den fängslade genötti sin form och den lärda historieskrifningen skakade fåfängt på bufvudet, ty just sådana böcker, somi denna, var hvad man behöfde. Lärda, grundliga historiska arbeten, ärevördiga folianter och qvartanter hade man gudinog; blott skada att de icke läto sig läsas. Icke endast smaken, äfven tänkandet kom till korta vid denna pedantieka historieskrifning: omdömet öfver personer och händelser qväfdes under denna barlast at genealogier och deduktioner. I Voltaires lilla bok var tvärtom allt en berättande framställning, allt var föremål för bedömande, visserligen fanns mycket att anmärka i afseende få grundligheten, men de skildraus händelserna voro också at alltför färskt dator! Alltnog, af Voltaire fick man lära sig konsten att berätta; med tiden kommo andra som förenade lefvande framställning med grundlig forskning.n En litteraturbistoriker bar i afseende rå Voltaire föreslagit ett experiment. Man skall, säger han, försöka tänka sig Voltaires verksamhet genom ett trollslag försvunnen. Af den oerhörda förändring i sekernpas nuvarande ställning på alla möjliga områden, som deraf skulle uppkomma, kan pan få någon id om Voltaires betydelse för mensklighetens . utveckling. : Den framställning, Strauss lemnat af Voltaire, betyder till fullo hvad denna antydan gifver vid handen. Men nödvändigt är, för att fulit sätta sig in i förhållandet, att man betänker Voltaires ovanligt långa lefnad och hans rentaf exempellösa arbetsamhet — denna arbetsifver som ej lemnade honom ro i dödsstunden. Tanken på det påärinde boet med fjgena akaemiens ordbok upptog honom de sista ögonblick han lefde. — rn oc gor Just i år har franska nationen subskriberat en minnesvård i brong åt Voltaire, att nppsätltas på en offentlig plats i Paris. (Hans marmorstod restes redan under hans litstid.) Med skäl anmärker dock en litterär journal att Strauss samtidigt rest honom en minnesvård, ere perennius: varaktigare än bronsen. 4. fo Nordiskt Medicinskt Arkiv. Då vi anmälde detta vackra vetenskapliga företags början, framhöllo vi särskildt dess betydelse or den synpunkten, att de nordiske vetenskapsmännens forsknivgar, först genom att på sätt, som N. Med. Ark. utlofvade, fram