Aftonbladet – 13 oktober 1870, sida 2

Maurices qvarlefvor jordades med bans an höriges samtycke, ej långt från den plats, de de upptäcktes, i den lilla kyrkogård, der sy skonen ofta under Septembermånadens glad dagar klättrat öfver den låga muren för at bland det höga gräset uppsöka och läsa in skrifterna på de åldriga grafstenarne, Jessi begärde och erhöll tillåtelse att resa en min nesvård der, på hvilken efter det enkla skot ska bruket upptecknades Maurices namn, ål der och dödssätt. Ett tillägg af orden dPs: 121., var måbända ej fattligt för andra men fullt af tröst och frid för henne, son mången gång sedermera besökte denna plat i skuggan af de höga bergen, med det lugva blå hafvet dernere, och himmelens hvalf der. ofvan. Richard återvände hem till sina systrar oc! de anlade alla sorgdrägt, hvarpå han i al stillhet såsom Richard Wyvill, herre till Wywill Court, tog sitt fädernehem i laglig besittning. Jag vet att det skulle tyckas mera romartiskt, mera öfverenestämmande med unga känslofulla läearinnors smak, om jag sade dem att Richard Wyvill Idrig gifte sig utan ständigt förblef trogen sin första kärlek. Mer sådan trohet är sällsynt hos mannen och väl att så är. När allt hopp att vinna Jessie var förbi, sökte och fann Richard en täck, munter flicka från Yorkshire, som älskade honom, kanske just för alt han var olik henne sjelf, och blef hans maka, samt gjorde onom lycklig, ja, så lycklig, att han utan ingaste smärta kunde -se kusin Jessie som väst för längre tider i sitt hem: Det tros äfven tt hans andre son Maurice Raeburn Wyvill, kall adopteras af Jessie och en gång komma tt ärfva hennes rikedom. Föräldrarne kuvna