Aftonbladet – 12 oktober 1870, sida 3

hvarför han blifvit dömd till döden eller hvarf han fått pardon. Då jag vandrade genom gatorr utpekade man för mig de personers hus, hvilk: namn jag ofvan anfört. Förstörelsen är ytterli Endast ett hus finnes qvar. Alla öfriga, inkl sive det slottslika stadshuset och kyrkan, äro grund förstörda. På många ställen har mure mot gatan instörtat och på hundradetals andr ställen äro väggerne 84 skadade, att de måst nedrifvas för att kunna återuppbyggas. I enl ten trädgård bakom ett hus, der växterna änn blommade, Jågo tio soldater i samma graf och en annan graf på få alnars afstånd fanns en invå nare. De som förde mig till detta ställe uppgåfvo at en af de soldater, som blifvit skjutna iträdgårder hade fattat eld vid aflossandet af ett skott och blif vit bränd till döds innan hjelp hann tillkomma Denna omständighet, påstod man, hade gifyvit upp hof till berättelsen om att byfolket kastat de så rade in i de brinnande husen. Innan beskjutnin gen började, flyttade soldaterna omkring ett trettio tal sårade från stadshuset till ett hus, beläget tät invid Gyllene lejonet. Derefter regnade bombet öfver platsen och några personer, som dröjt med att gömma sig under gina försök till flykt, skötos å gatan af bairarne. Man utvisade ett hus, der emtio man blifvit tagna till fånga, men om dessas öde kan jag ej med visshet säga något; törhända voro några af dem bland de fyratio skjutna. Be folkningens lidanden, som förlorat sitt bem och allt hvad den egde, äro ganska bittra, och jag kan af egen erfarenhet intyga det trängande behofrvet af en verksam hjelp. Men Bazeilles är icke något enstaka fall; hvarje by, som legat i soldaternas Väg är i samma belägenhet och hvarje sak af värde har blifvit bortröfvad. I Sedan träffade jag general Vincent Eyre, hvilken jemte mr Blundel och mr Merridew hade farit dit på uppdrag af Boulogner-föreniogen för sårade och sjuka, och de uppmanade mig på det enträgnaste att påpeka behofvet af omedelbar hjelp åt de stackars hungrande bönderna. I Bazeilles hade ett fåtal familjer vågat återvända till sina förstörda bem; jag Båg ett par qvinnor sysselsatta med köksbestyr i skydd af några skärmar, sammansatta af grenar. Då jag frågade, hvar man tillbragte nätterna, visade man mig på en källare och bad mig stiga ned. Golfvet var betäckt med halm och grofva säckar tjenstajorde som täcken. Fyratio män och qvinnor bade här sina sofplatser. ett hörn låg en snyggt klädd qvinna, illa sjuk och utan medvetande. Hon sköttes af sin dotter, en sexton års licka, hvars ansigte var uppsvullet af köld och inhöljdt i bandager. I det hon visade på sin. mor, sade hon: Vi hafva förlorat vårt vackra bus och allt hvad vi egde, och nu fruktar jag, att mamma skall dö.s j Tjugusex familjer från denna by äro lågrade under tråden bakom tullvakthuset på belgiska gränen och om nätterna sofva de på tvenne vindar i let enda värdshus som finnes derstädes. Jag titade in på dessa vindar och blef angenämt öfverraskad af deras renliga utseende. Folket bade fört sängkläder med sig och dessa voro skrupulöst rena. on vagga, i hvilken låg ett litet välfödt barn, var orydd med hvita omhängen. General Eyre fattade å djupt behofvet af att förskaffa dessa stackars vönder omedelbar hjelp att han gaf 1000 francs ill en fond, som för ändamålet bildats i Sedan. Enligt uppgift i Ssir ha preussarne arkeouserat icke blott, såsom förut blifvit uppvifvet, mairen i S:t Cyr, utan äfven maireni S:t Cloud, doktor Tahere, emedan dessa mavistratspersoner icke kunnat inom 24 timmar ivägabringa de kontributioner af 100,000 francs ör hvardera orten, som preussarne pålagt lem. (Underrättelsen bekräftas genom enskildt oref från en svensk artist i Paris, som stått intimt vävskapsförhållande till dr Tahöre.) Enligt en berättelse till Kölniscehe Zeitung; skickades nyligen ett preussiskt detachement ill Baccarat i närheten, för att gripa den 70rige mairen Godard, som förklarat sig icke kunna effektuera de stora reqvisitioner, som lifvit orten pålagda. När den preussiska ruppen begaf sig från Baccarat, medförande ir Godard och municipalrådets 7 ledamöter, plef den på vägen angripen af en fransk frikara; men fångarne placerades då i främta linien, så att de franska skarpskyttarne j vågade skjuta, af fruktan att träff sina andsmän,. Brefskrifvaren finner detta vara tt mycket klokt och behändigt påhitt.