liga anstiftaren var angifvaren Ballot, om hvilken man nu med visshet vet att han tjenstgjort som besoldad polisspion och agent provocateur. Man hade lofvat honom 100,600 francs, men då han utfört sitt uppdrag, afspisade man honom med en femtedel at summan. De öfriga 80000 francs gingo i polischefen Lagranges och konsorters fickor. Om denne Lagrange berättas för öfrigt, att han sjelf tillställt nästan alla de sammansvärjungar som sedan 1851 egt rum i Paris. Umröstningen i Rom den 2 dennes om påfvestatens förening med konungariket Italien försiggick, trots allt jubel och trots den entusiasm, som på alla håll gaf sig tillkänna, med största lugn och ordning och utgjorde i sjelfva verket den påtagligaste och svåraste avklagelse mot den nu fallna regimen. Röstseålarne aflemnades för det mesta öppna i de tolf på olika ställen i staden utställde valurnorna, och man såg blinda, krymplingar och sjuka låta föra sig till dessa föratt utöfva sin rösträtt. Invånarne i den leoainska stadsdelen voro bland de första, som iafunno sig på Capitolium, der de planterade en hvit fana med en inskrift, som gick ut på, att äfven de ville bli ioförlifvade i konuogariket. Flera korporationer såsom professorer, konstnärer, musici, köpmän, jernvägstjenstemän och handtverkare, bland hvilka skräddarnes kår tog sig isynnerhet ståtligt ut, tågade med svajande baner och musikkårer i spetsen upp till det festligt smyckade Capitolium; i en af dessa processioner såg man en prest och en munk, hvilka helsades med skallande bitallsrop. Entusiastiska lefverop uppstämdes för Italien; äfven Garibaldi bekom sin andel, hvaremot ropen för Victor Emanuel funno ett endast svagt eko. På aftonen var staden festligt eklärerad, och det fanns intet enda föaster, som ej pryddes med brokiga lyktor och en nationalfana, Uppgiften, att kardinal Antonelli-skall ha nedlagtsitt statskanslersembet2,tyckesicke bekräfta sig. Åtminstone säger sig en korrespondent i Rom ur tillförlitlig källa ha inhemtat, att dev är ogrundad. MT TRRETOT TT ONSPFACKNSRFITORTRF