Aftonbladet – 12 oktober 1870, sida 2

ej kunnat fäg det till henne. Hennes olyckliga rikedom! Du förstår, Agnes, jag har ej kunnat fria. Rätt väl att du ej försökt, sade Agnes skarpt, ty hon skulle aldrig gifvit sitt samtycke, derom är jag förvissad.n Hvarför inte? utbrast Dick, retad af motsägelsen. Det vet jag inte — se ej så der på mig, ty jag kan verkligen ej göra reda hvarföre, men ändå är jag säker på att du aldrigkan få henne.n Jag vill ändå försöka, sade Richard med låg röst och började vandra upp och ned i det stora, halfmörka, ekpanelade rummet, synbarligen mera upprörd än Agnes någonsin sett honom sedan broderns förlust. Vid min själs salighet jag skall göra ett försök! Agnes uppbjöd all sin förmåga att öfvertala honom att afstå från sitt beslut. Hon talade halfva natten bevekande, bönfallande, slutligen missnöjd och uppretad, ty hennes stolthet uppreste sig emot att hennes broder, en Wyvill, skulle utsätta sig för ett åfslag och att ett sådant skulle gifvas derom var hon säker; Richards beslut stod dock ej att rubba, han ämnade resa till Glasgow dagen derpå. Om äu det gör, är du en dåre — en penninglysten, lågsionad tok! Richards ögon gvistrade. cOch du, Agnes, är en sjelfvisk, illvillig qvinna. Jag skall ba min vilja fram, om det också är sista gången vi se hvarandra. Med dessa ord gick han och återvände ej mer, ehuru Agnes satt länge väntande innan hon gråtande smög sig upp till sitt rum. Ack, Maurice!s snyftade hon, i det hennes förlorade broders öppna, glada, barnsliga ansigte trädde fram för hennes minne, som en bjert kontras till den ardresjmanliga,