Aftonbladet – 10 oktober 1870, sida 2

STOCKHOLM den 10 Oktober. Underrättelserna från Frankrike låta idag mera hoppgifvande än på länge. Det är visserligen inga af Paris försvarare under sin stads murar tillkämpade segrar, en lyckad genombrytning vid Metz eller några andra nyheter af samma slag telegrafen har att förtälja oss. Men tecken börja visa sig, att förödmjakelsens tid för Frankrike närmar sig sitt slut, och att landet, sedan det hunnit hemta sig efter den första bestörtningen öfver de täta olycksslagen, skall med samlad kraft resa sig mot inkräktaren. Vi ha under de senaste dagarne haft att beräcta om isolarade frikårer som uppträdt här och der, på somliga ställen blifvit slagna, på andra deremot lyckats tillkämpa sig smärre fördelar, men öfverallt visat sig ganska besvärliga för tyskarne. Sådana frikårer uppväxa nu, enligt våra genaste underrättelser, som svampar ur jorden, för att begagna ett uttryck af en korrespondent till en tysk tidning. Från Touraine, Normandie, Bretagne, Lothringen inberättas bildandet af dylika kårer. I den sistnämnda provinsen, der friskarorna ha fått stöd af en afdelning regulera trupper, operera de i Vogeserpassen på fiendens kommuunskeationslinie. Det fattades dock ännu en centralmakt som hade nog mycken kraft och myndighet att ge alla dessa isolerade ansträngningar en gemensam riktning och hålla dem tillsammans. Regeringen i Paris, hos hvilken de derför nödiga egenskaperna fianas i rikt mått för handen, är så godt som alldeles afskuren från det öfriga Frankrike, och regeringen i Tours, ehuru bestående af patriotiska och nitiska män, sakna de dock det anseende, den energi och enhet som för en sådan ledning var af nöden. Ett bevis derpå är det beständiga ombytet af personer inom det vigtigaste departementet, det som hade krigsorganisationen om hand. Först utsågs dertill f. d. befälhafvaren öfver nordsjöeskadern amiral Fouriehon. Han synes äfven ha utvecklat mycken energi, men sedan dalade meningar uppstått mellan honom och hans kölleger rörande förhållandet mellan de civila och ni Jitära auktoriteterna, afgick han från ledningen af detta departement, som nu först anförtroddes åt general Le Fort, derefter öfvertogs interimistiskt af chefen för regerinen, den gamle Cråmieux sjelf, men slutligen ötverlemnades åt en kommission af sju personer. Det var gifyet att dessa beständiga ombyten och bristen pa anhet inom regeringen skulle alstra en osäkerhet och 22 brist på kontinuitet i organisationsåtgärderna 20 ej kunde annat än inverka högst menligt på det ola. Man såg också de särskilta departementerna, ja hvarje större stad vidtaga sina försvarsåtgärder, utan att fråga stort efter regeringen i Tours. Detta missförhållande skall nu, lyckligtvis, taga slut. Telegrafen underrättar oss i dag, att den provisoriska regeringens mest snergiska personlighet, inrikesministern Gambetta, lyckats komma ut från Paris och anländt till Tours. Han hade i luftballong gjort resan till det norrut från Paris belägna Amiens, och derifrån öfver Rouen begifvit sig till Tours. Han medför ett dekret af regeringen i Paris, som ånyo uppskjuter de af delegationen i Tours till den 16 utskrifna!