Aftonbladet – 10 oktober 1870, sida 2

let skrik som från segelfartygets besättning och ängfartygets passagerare uppstod vid olyckshändelsen, hvadan han fann sin graf i djupet. Han var en ung man, endast 32 gammal, duglig sjöman, hade tjenstgjort flera är som styrman å ångtfartyget och var mycket omtyckt af såväl fartygets befälhafvare som rederiet och varuafsändare. — Att icke ännu ett menniskolif spilldes vid detta tillfälle är mer än besynnerligt. I en af de trenne hytter som totalt krossades vid sammanstötningen och der en del at skonertens stäf ännu qvarsitter i åvgfartygets brädgång, låg fartygets restauratris, ett äldre fruntimmer, och sof. Hon kastades ned från sin kojplats, och öfver henne föllo derefter spillrorna af såväl väggar och tak som af båten. Men oaktadt allt: detta framdrogs hon under större och mindre träoch jernstycken endast med någon obetydligare skada å fötterna och benen. Sedan befälhafvaren undersökt fartyget och någon läcka å detsamma icke kunde upptäckas samt styrinrättningen akter-ut blifvit iordningsställd, återvände han hit, icke utan svårighet, emedan skorstenen låg kullfallen och man riskerade hvarje ögonblick att elden från ugnoarne skulle antända kommandobryggan. Under återvändandet passerades skonoerten, som uppgafs heta Walfrid, förd af skepparen M. Olsson, hemma i Wätö, Marum, der korrespondentredaren J. Carlsson var boende. Ångfartyget uppkom till Stora varfvet härstädes kl. !2 8 i går på morgonen. Olyckan skedde kl. omkring 12 på natten under vac. kert väder, månljust och svag nordostlig vind samt någon sjögång. ena