Aftonbladet – 10 oktober 1870, sida 2

iga, fredens bevarande, skulle Frankrike ge: om förhållandenas makt dock efter hand bli; edtryckt till samma ståndpunkt som det unde vänta af ett nederlag. Den kejserliga regeringen eller rättare sagdt Vapoleon III stod midt emellan de motsatta skådningarne. Han adopterade nationalitetsrincipen, dock utan att kunna genomföra len der det skulle hafva ledt till Frankrikes ördel; men han erkände nödvändigheten af en itvidgniog. Med undantag af Italien kom ationalitetsprincipens proklamerande icke ågon af de undertryckta nationerna till godo. Den föranledde en stor mängd svikna förioppningar, gaf förevändning till mycket förryck, medförde en fruktansvärd blodutgjuelse i Polen, hotade Österrike med upplösling och gaf Preussen anledning att fördubbla in makt. Befolkningens fria samtycke, som kejsaren gjort till ett vilkor för annexionen i craft af nationalitetsprincipen, åsidosattes ullkomligt af Bismarck äfvensom enheten i nationalitet... Kejsaren litade törnämligast vå sina politiska kombinationer, hvilka under le sista åren hemsöktes af den ena motgånsängen efter den andra, och öfverlemnade sig ippenbart åt illusioner. Härpå har man fått ett bevis i hans nyligen offentliggjorda menoire, hvaraf synes att han länge tasthöll tron vå att kunna vinna Belgien med Preussens samtycke, oaktadt Bismarck visat, att han ville försvaga Frankrike och följaktligen alIrig gifva sitt samtycke till dess utvidgande. Emellertid beredde sig kejsaren också på att aga tjuren vid hornen och rustade sig. På letta område kunde och borde nu hela nationen hafva slutit sig till honom, men han mötte de största hinder, och utrustningarne bedrefvos illa. Medan alla, som icke systematiskt förtego det, förklarade ett krig mot Preussen oundvikligt, befann sig Frankrike i militäriskt hänseende i lägervall. Trochus bekanta arbete visade, hvilka bekymmer man i detta hänseende hyste. Ettnytt bevis derpå har man i ett bref till Trochu från Ducrot, hvilken nu har ett högt befäl i Paris. Detta bref, hvaraf en afskrift ) blifvit funnen bland kejsar Napoleons konfskerade papper, lyder sålunda: Då du är sysselsatt med att förmå de höga personer som omgifva dig att höra sanningen, så säg äfven detta: Under det vi vidt och bredt diskutera om hvad som är ändamålsenligast att göra för att få en arm, bereder sig Preussen mycket enkelt och verksamt på ett infall på vårt område. Det skall vara i stånd att rycka fram med 600,000 man och 1200 kanoner, innan vi hafva tänkt på att organisera de oundgängliga kadrerna för att rycka ut med 300,000 man och 600 kanoner. På andra sidan Rhein finns icke en enda tysk, som icke tror på krig i en nära förestående framtid. De mest fredligt sinnade, som antingen genom sina familjeförbindelser eller sina intressen luta mest åt Frankrike, betrakta striden som oundgänylig och förstå icke vår overksamhet. Emedan man måste söka att finna en förklaring på allting, påstå de, att vår kejsare blilvit barn på nytt. Om man icke är blind, måste man inse att det skall bryta utmed det första. Med vär stupida fåfänga, vår vanvettiga inbilskhet kunna vitro, att det skall blifva oss tillåtet att välja dag och stund, nemligen slutet af verldsutställningen, för att fullborda vår organisation och vår utrustning. Jag är i sanning af den mening och börjar tro, att vår regeriog är slagen med vanvett. Men om Jupiter beslutit att förderfva den, så låt oss icke glömma, att vårt fäderneslands, vårt eget och alla fransmäns öde är förenadt med dess öde, och då vi icke ännu blifvit gripne af detta olycksbringande vanvett, så låtom oss anstränga oss af alla krafter att hejda Frankrike på detta sluttande plan som leder rakt ned i afgranden. Jag vill här meddela dig en ny upplysning, hvarpå jag vill fästa dia uppmärksamhet, emedan den är egnad att öppna ögonen äfven på de minst klarsynte. På sista tiden har en stor mängd preussiska agenter genomströfvat våra gränsdepartementer, nemligen det territorium som ligger mellan Mosel och Vogeserna.n