Aftonbladet – 8 oktober 1870, sida 3

DiNMARE. I avledning af talmansvalet i folketbinget yttrar Fedrelandet, att den förenade venstern som gevom detta val ville visa sin makt här otvifvelaktigt begått ett missgrepp. Det äl för det första orimligt, heter det vidare, att då man har en fullkomligt användbar man på en besvärlig och ansvarsfull post utan det minsta tillräckliga skäl, ja i strid med sitt tidigare förhållande till honom kasta bort honom. För det andra har den man hvilken man satt i etatsrådet Bregendahls ställe brister, som vida öfverväga dennes svagheter. Han är partiman ända till fingerspetsarne, utan mycken blick för något som ligger utom partisyftemålens horisont och saknar en egenskap, utan hvilken det måste anses omöjligt att leda en offentlig församling, nemligen sjelfbeherrskning. Slutligen har en talman atom de löpande göromålen en viss skyldighet att representera, hvartill hr Krabbe torde vara föga egnad. Det sämsta af allt i hela denna sak anser Feedrelandet dock vara, att valet icke utgått från någon verklig pluralitet i folkethinget, utan att en minoritet genom sin sammanhållving öfverväldigat flerta!et, hvadan hela valet nog mycket närmar sig en skandal. I anledning af den bitterhet med hvilken det nationalliberala partiets organer avgripa valet och vensterns åtgöranden i allmänhet yttrar Hejmdal, att detta parti ingenting lärt och ingenting glömt. Det har en gång uppställt för sig ett frihetsbegrepp, afpassadt efter vissa former som äro lånade från Danmarks första frihetsperiod, och hvarje sträfvande som icke går precis i samma hjulspår stämplas som oädelt och endast åsyftande att tiilfredsställa enskildes fåfänga eller äregirighet. Allt som företages af venstern framställes såsom utgånget af orena och låga bevekelsegrunder och uppburet af ovärdiga, åtminstone odugliga personligheter. För att mnedsätta den nyvalde talmannen har man måst upphöja den gamle, och sålanda har etatsrådet Bregendahl plötsligen och säkerligen tot sin egen förväntan blifvit förklarad för en man af ovanlig duglighet, hvilkens bortgång måste begråtas såsom en stor fö:lost för thinget, då deremot ända till de senaste dagarne den allmänna meningen om honom varit att han visserligen är en man af respektabel duglighet, men ingalunda så nära förbanden med thingets arbeten, att hans afgång kunde blifva en verklig förlust. Hans största fel är kanske, att han efter bästa förmåga sökt stå på god fot med alla partier, men utan att ega den härtill erforderliga andliga öfverlägsenheten. I förhållandet till partierna har den nye talmannen, åtminstone den fördelen att hans ställning är klar, och hans begåfning skall knappast göra det svårt för honom att uppfylla sina embetspligter. Hvad skyldigheten att representera thinget i förhållande till konungen och konongahuset beträffar, kommer denna endast i fråga vid vissa tillfällen, och det är intet skäl att antaga, att den nye talmannen icke skall kanna göra det lika bra som den förre, om han än icke har samma åsigter om konungadömets helgd: och nödvändighet, Vigtigare är en talmars ställning till ministrarne, och här kan man afgjordt af den nye talmannen vänta större fasthet. Slutligen uttalar tidningen sin glädje öfver dessa val såsom ett tecken till att det finnes sammanhållning der, hvarest det måste finnas sammanhållniog om utvecklingen här i landet skall fortgå till sann sjelfstyrelse, och att den förenade venstern blifvit sitt program trogen, såvidt den deruti bekänt sig till nordslesvigarnes befrielse som en folksak och ställt sig vänligt till den nordiska enhetstanken. MORRISON se ———— L