Aftonbladet – 8 oktober 1870, sida 2

j bränvinets inflytande drog sig till minnes, att en ung herre bland passagerarne, med vackert och vänligt utseende stått och sett nedirn.askinrummet, hvilket de med tanken På Maurices fallenhet för det mekaniska, Ässte att han ofta brukat göra. Under allt deras rökande, skedde således aldrig några efterforskningar uppe i bergen, der Diarmid sade sig hetva mött ynglingen. Och då föret i medio af vintern, hvilken detta är kom tidigt, underrättelsen om att den unge engelsmannen aldrig blifvit återfunnen, långsamt basade sig väg till denna ödsliga trakt, tänkte ej heller Diarmid och hans grannar, tröga till uppfattning, på att fortsätta spaningarne, utan nöjde sig med att upprepa: Ah, det var förskräckligt, den snälla gossen!x Bergen hade nu klädt sig i sin vioterliga snöskrud och stormen hven kring den lilla ensliga hydda, der de ga tillbragt sin glada fritid. Slutligen då allt hopp var ute, ehuru flickorna ännu ej ville anlägga sorgdrägt, lemnade de Sko:tland och återvände til; hemmet vid Wyvill Court — utan Mzarice. Den besynnerliga tilldragelser, med yöglingens försvinnande utgjorde för denna vinter ett stående samtalsämne inrm Glasgows sälls skapskretsar, och då Jesrie Raeburn syntes på väg till kyrkap — Sör öfrigt syntes hon sällan — hviskade man: Se der går hans kusin, ba7,s fästmö säga somliga. (Forts.)