Aftonbladet – 8 oktober 1870, sida 2

vi aldrig begått! Huru ömt de sakna oss, j fastän de förbittrade vårt lif, och äro måhända färdiga att göra detsamma om vi skulle vakna upp på nytt. Antingen Maurice var död eller icke, fanns hos honom ej mycket att förlåta. Under de korta tjugu ären hade han ej med uppsåt pjort någon något förnär, och hans små fel voro nu glömda och försonade genom hans hemlighetsfulla och sorgliga försvinnande. Om han fått behålla sin plats som äldste sonen, hade han förmodligen blifvit ömsom gillad och ömsom klandrad, nu deremot upphöjdes han till familjens afgud, Systrarne, hvilka brukat banna och sväsa honom, den sjelfviske fadren som försummat hans uppfostran, brodern som oaktadt dagliga tvister ej kunde trifvas utan honom, alla sörjde de djupt och bittert Maurice, egnade hans minne den innerliga kärlek, som nu tyvärr kom för sect, Det tycktes aldrig kunna falla någon a: lem in att förutsätta, det som andrai tystwet gissade, ehuru grannlagenheten förbjöd utt yttra något derom, nemligen att Maurice jelf kunnat hafva någon del i sitt försvinvande. Han kunde ju, möjligtvis förledd af! n plötslig frestelse begått någon handling om lät honom frukta sia faders åsyn, eller ;ck med sin ålders bekymmerslöshet i pojk; sktig längtan efter äfventyr, gått ombord på tt fartyg och seglat till Amerika eller Aui j tralien. Att han skulle blifvit mördad var ännu mins) Ire sannolikt, då han haft föga eller inga peningar med sig. Han hade alärig varit synlig i slasgows bank, och det var ej heller troli I tt ett mord skulle förblifvit oupptäckt inom lenpa stad, dit hans familj var äfvertygad tt han begifvit sig. De blefvo ännu mera tadfästade i dennz tro genom ett intyg af Idaren på ångbåten, hvilken måhända under