Aftonbladet – 7 oktober 1870, sida 2

sonten, och om Jessie äfven skulle önskat att ingen tvist stört friden, då de stodo i begrepp att lemna detta tjusande ställe, s: de hon likväl ingenting vidare. Hennes. blick spanade ifrigt i fjerran efter det-föremål; som nu, då resande voro sällsynta, ej kunde vara annat än Maurice, men förgäfves. Eftermiddagen blef afton, solen :sjönk strålande ihafvet, och månen syntes öfver bergspetsarne lika klar och herrlig som söndagsqvällen, men Maurice kom icke. Ångbåten kunde kanske ej lägga till i går, det brukar hända i stormigt .väder, sade Jessie slutligen, i det hon; såsom varande mest bekant med ortens förhållanden; bjöd till :att -förklara -saken och dölja den: oro, som likväl sköpjdes i hennes röst. Men huru skall man få reda på huru det. förhåller sig dermed? svarade Agnes. Det: vore yerkligen bra förargligt om: så vore, ty då få vi vänta på Maurice en eller par da gar ännu, och.det är. för sent i afton för att Dick skulle kunna gå-och höra efter. 7 Hvilket han i alla fall visst ej ämnade göra, förklarade. den. unge mannen efters tryckligt. Ni få packa upp igen och. bli qvar här öfver natten, hvad betyder det. ; :Men.vi tå ej veta något om Mauricea, invände Jessie blygt. Se, se der! någon kominer på vägen. Alla fusade ut.: 7 Det var dock endast Diarmid, Mac-Di armid, en person känd för att ej ega någon. tanke för annat än fisknät och bränvin. Af det. senare -tycktes. han denna.gång fått till-räckligt, och det var endast med svårighet de lyckades få honom att uppfatta deras: frågor, om båten hade lagt till-föregående dag och om han då eller förut sett Miaurice. Å Forts.)