Aftonbladet – 5 oktober 1870, sida 2

klippspetsarne blicken skådar ned i djupet. och genom hafvets kristallklara vatten skönjer dess underbara växtlighets rikedom. Och på land mellan alla desså klippor, än strödda rundt omkring, än upprättstående i höga block, finnas små gömslen, hvilka skulle kunna fresta er att t:o på elfvornas närhet. och ni skulle knappt förvånas om en liter grönklädd tomte stack upp sitt bufvud emellan den mjuka mossan och ormbunkarne för att fråga er hvad ni hade att-beställa på hans eget område. Således hade hyddan till det yttre hvarje lockelse för öga och sinne. Om dess inre är det måhända bäst att säga så litet som möjligt. Den hade dock två förtjenster, tyvärr sällsynta i denna trakt — den var snygg och hade fönster som verkligen voro gjorda att öppnas. Tack vare dessa fördelar och de inskränkvingar man får underkasta sig vid ett vistande i högländerna, hade stugan under en månads tid, oaktadt dess knappa utrymme, kunnat herbergera en familj at sex persöner, nemligen två bröder, tre systrar och en kusin, förande detta fria, oberoende lif, som är så hänförande för de unga. Ty unga voro de allesammans, bröderna och kusinen ännu ej tjuga år, de tre systrarna något äldre. Fem bländ denna ungdom Hötte Wywill-Agnes; Emma, Jane, Maurice och Richard — moderlöga barn till en fåttig men stolt godsegare i Yorkshire; den sjette var Jessie Raeburn, föräldralös arftagerska till allas deras gåmle ovkel, köpman i Glasgow. Det var hon som förmått siva kusiner att tillbripga deras terier här och på en månad byra den lilla ensliga stugan samt hushålla på egen hand, ty för en tjeoare fanns ingen plats. Deras hushållning var mycket enkel. De fyra flickorna bebodde det ena rummet, det andra, kök och förmak tillika, fick äfven