.— Generalkonsuin Twini Tanis har råkat ut för en obehaglig kullision, om man får tro ett bref till Köln. Zeitung, hvarur G. H. T. meddelar följande: Två tyska vetenskapsmän hafva, till följd af förföljelser från den tunesiska regeringen, sett sig nödsakade att i största hast lemna Tunis, utan att hafva vunnit ändamålet med sin resa. Den franske konsuln bade beskyllt dem för att vara bemliga agenter åt preussiska regeringen, samt att de kommit till Tunis för att revolutionera Algeriet och om möjligt förmå beyen af Tunis till ett anfall på de algieriska provinserna. Då franske konsuln hotade beyen att göra honom ansvarig för de begge resande vetenskapsmännens: handlingar och denne verkligen tycktes tro, att de kunde vara politiska agenter, gaf han befallning att låta följa de resande hack i bäl, samt att söka utsplonera dem. Det fiendtliga förhållandet gjorde det till en omöjlighet för de resande att vinna något ändamål af sin expedition, och så lemnade de Tunis, likväl först efter det de hos flere konsulater aflemnat en protest mot beyens beteende, såsom varande stridande mot folkrätten. Alf detta skulle helt visst Icke varit möjligt, om den nordtyske konsuln funnits på platsen. Det var generalkonsul Tulin, Sveriges och Norffa komb, som tillika är konsul för Nordtyskland. s frånvaro berodde på en rätt besynnerlig omständighet. Beyen i Tunis hade förut mottagit sina rapporter rörande krigshändelserna i Europa från franske konsuln, Generalkonsul Tulin ansåg sig skyldig att framlägga de officiella tyska rap: porterna, hvilka, såsom man vet, stått helt och hållet i strid med de franska. Häröfver beklagade sig den franske konsuln hos Sveriges och Norges minister i Paris, under påstående, att hr Tulin bärmed handlade i strid med den neutrala stäl ning som de förenade rikena beslutit intega. Ministern kallade br Tulin till Paris, för att förklara sig rörande beskyllningen, och det var under denna hans frånvaro, som de tyska vetenskapsmännen blefvo utsatta för nyssnämnda trakasserier.,