Aftonbladet – 3 oktober 1870, sida 3

Seinen, som der kröker sig tillbaka och bildar en jordtunga, från hvilken anfallsarbetena skulle kunna tagas i flanken och i ryggen; denna landtungas besittning af belägraren blir således nödvändig. Det blir svårt att taga den, men icke omöjligt, om man går öfver Seinen i nejderna kring Argenteuil. Belägrarne bli derigenom satta i tillfälle att observera citadellet Mont-Valerien, som ligger på samma landtunga, att förstöra jernvägskommunikationerna på venstra BSeinestranden med Paris och betäcka anfallet på Saint-Denis. Genom att slå en bro öfver Seinen skulle landtungan bli satt i förbindelse med de trupper som ankomma på högra stranden. För att belägra Paris böra trupperna vara fördelade på ungefär följande sätt: 50,000 man till belägring af de tre forterna Saint-Denis och för besättande af den ifrågavarande landtungan; 20,000 man uppställda porr om SaintDenis, dels för att betäcka belägringen från denna sida, dels för att förstärka de isolerade armekårerna på de båda stränderna om Seine; 70,000 man skulle således stå förenade framför SaintDenis och hafva sin fullfärdiga belägringsmateriel norr om denna stad eller i Bondyskogen. Man skulle kunna koncentrera 30,000 man i denna skog, 20,000 man i Bourget och 30,000 man i Neuilly-sur-Marne för besättande af vägarna från Metz och Coulommier och för understödjande af belägringsarmen vid Saint Denis: Dessa kårer skulle hålla kommvunikationerna öppna sig emellan genom mycket svaga posteringar. Dessa 20,000 man i Bourget hota fortet Aubervilliers och kunna likaledes belägra det; de ligga på knappt en lieves afstånd från Saint Denis och bilda tillsammans med de trupper, som äro förlagda på denna sida, en samlad styrka af 90,000 man. Förenade med de 30,000 man, som finnas i Bondyskogen, hvilken ligger på en lieues afstånd från Bourget, skulle dessa 120,000 man kunna i denna skog göra ett energiskt motstånd, i fall de blefve nödgade att draga sig tillbaka eller om de ville uppträda mot de utfall, för hvilka man är utsatt. . De 30,000 man, som äro förlagda till Nenilly på högra stranden af Marne, kunna besätta det berg som ligger öster om fortet Rosny och företaga angrepp, dock föga allvarsamma, mot forterna på östra fronten. Dessa 30,000 man, förenade med dem som äro posterade i Bondy-skogen, bilda en ganska stark arme om 60,000 man, hvilken törmår hålla reträttvägen öppen. För att observera vinkeln mellan Seine och Marne ända till deras sammanflöde vid Charenton äro 30,000 man erforderliga. Ter-. rainen der är mycket skogbeväxt men jenm, och skogarne äro i alla direktioner nedhuggna; det blir härigenom möjligt för kavalleriet att kunna komma fram på hela högra stranden af Seinen ända till Melun, ja kanske att komma öfver till venstra stranden för att förstöra syd-jernbanorna. -Dessa30,000 man skulle posteras mellan Neuilly:sur-Marbe och Villnenve-gur-Seine eller från Villers-sur-Marne till Sucy, för att kunna observera de vägar som stöta samman mot öster. Broar, slagna öfver Marne, skulle sätta dem i förbindelse med de trupper som. förlågts på högra stranden af Neuilly. ria Kanonbåtar; som hopsattes på platsen, skulle komma att spela en vigtig roll såväl vid anfallet som försvaret af Paris. Enligt ofvanstående beräkningar skulle belägringsarmån vara 130,000 man stark och vara sammansatt af trupper ur första och andra armöerna. Till observationsarmån åter-. stode qveligare 120,000 man ur tredje armån, d. v..s. Ötre Rhein-armen. Denna senare avancerar till. Prosins och Melun eller genom Sens och Nemours, belägna söder om Paris, under det de begge andra. armerna operera från Rheims och Vitry-le-Frangois mot norr och nordost. Den tredje armön; hvars reträttlinie är betäckt af belägtingsarmån, skall uppsöka den franska understödsarmån på öppna fältet så långt som möjligt från Paris; den skall dessutom hafva till uppgift att Uppsnappa alla lifsmedelsoch andra konvojer till garnisonen, att förstöra de jernvägar som gå åt söder och vester och genom hvilka understödsarmen skulle kunna erhålla några förråder och undsättnicgar af hvad slag det vara må. Den franska Östersjöeskadern. Sedan pansareskadern nu återvändt till Frankrike, börja äfven från dansk sida, liksom förut från den tyska, berättelser ingå, som förklara anledningen till den gåtfulla overksamhet denna, flotta visat under sin sommarkampanj i Östersjön. Danska Dagbladet, som i sitt nummer för förliden fredag egnar en längre uppsats åt ämnet, tvekar ej-att förklara, att anledningen är att söka i utrustningens usla beskaffenhet. Om expeditionen,, säger tidningen, är ej mycket godt att säga, Tvärtom vill det synas, att den brist på ordniog, förberedelse och fast, säker plan, som ledt till så sorgliga nederlag på bataljfältet, i ännu högre grad gjort sig gällande med afseende på den franska Östersjöeskadern, och det är svårt att tala om henne, utan att använda starka uttryck. Sedan tidningen framhållit som en anmärkningsvärd omständighet, att man i Frankrike, oaktadt man länge umgåtts med tanken på ett krig med Preussen ooh dervid alitid måste tänkt sig en expedition till Östersjön som en vigtig del, ej under tiden skickat ett enda örlogsfartyg hit upp för att göra sig bekant med farvattnet samt skarpt klandrat. det långa dröjsmålet med eskaderns afgång, tortsätter hon: Hur det såg ut innanför Ppansarväggarne, det vet ingen af oss riktigt; nu kan man få höra påstås, att då fransmännen, när de den 27 Juli lågo vid Fredrikshavn, läto det preussiska insarbatteriet Arminius smyga sig förbi, så skedde detta icke derför att de icke såga det eller bade kännedom derom, men omedan. icke ett enda af deras farMA var I stridsfärdigt skick och icke vågade på en ust med det. Antagligen är detta öfverdrifvet, men det är blott alltför säkert, att de franska fartygen vora utsända, i ett tillstånd, som icke ens i fredstid bör vara rådande ombord på en Örlogsman, som går ut på expedition. Vi ha icke synnerligen mycket sett till. den frauska östersjöflottan ; medan vi stodo förhoppaingsfulla och stirrade ut