Aftonbladet – 3 oktober 1870, sida 2

under det de få orden som höra till vigseln blefvo uttalade och presten, icke utan rörelse, tryckte hennes hand och önskade henne lycka. ÖN det förbi nu, frågade hon nästan förvirrad. Ja, barn, svarade min gamla hushållerska, onu är ni gift, det är nog säkert. Dorothea föll på knä, lade armen om Williams hals, och lutade sitt hufvud emot hans kudde, sakta snyftande: Ack, min älskade! nu skall ingen kunna skilja oss mer. Herr von Steins cirkus har längesedan lemnat vår stad. Han bröt upp kort efter olyckshändelsen, hvilken naturligtvis blef beskritven i ortens tidningar, och derjemte diskuterad i hela trakten. Ja, sigpor Uberto, allas William Stone, hade till och med äran att bli föremål för en artikel i Times, och mera än en uppmaning var synlig i bladet, erinrande om en subskription till hans förmån. Men sedan ett rykte spridt sig att hans far var egare tillen sirkus och hade betydlig förmögenhet, afstannade subskriptionen och kom aldrig längre än till trettio pund, hvarmed den allmänna välgörenheten tyckte sig bafva gjort nog. Jag tror William Stone också tyckte det vara nog; ifall han någonsin hörde talas derom, hvilket är tvifvelaktigt; ty under första tiden af hans sjukdom sökte hans hustru sorgfälligt undvika att nämna allt som kunde såra honom, och så gjorde äfven jag så länge de vistades under mitt tak, hvilket blef längre än ämnadt var, emedan min hushållerska hade fattat sådan tillgifvenhet för mrs Stone, att hon ej ville släppa henne ifrån sig. Och den stackars sjuklingen var icke heller som Dorothea yttrat till besvärs, det var tvärt