Aftonbladet – 30 september 1870, sida 3

.(voIM exempel härpa omnämnes, att vid nya jernvågens anläggning har, sedan pålning (redan skett; sådant ras eller nedskjutning al Igrusmassan egt rum, att en stor del af arIbetet måst med stor kostnad omgöras. Revisorerna upplysa, att deputerade för byggnadsärendena fuvonit raset bufvudsakligen ha sin orsak deri, att grundfyllningen verkstälts ofvanpå den fyllning, som var gjord med frisna jordklumpar, hvilka till följd af den sena våren ej blefvo fria från käle förrän närmare midsommar. Hade,, tillägga deputerade, arbetschefen sin pligt likmätigt anmält, då en skjutning visade sig, i stället för att det oaktadt fortsätta fyllningen innanför bron, så är atminstone möjligt, att deputerade vidtagit åtgärder, som kunnat förekomma olyckan Det synes här således vara temligen fullständigt utredt och konstateradt, att den ifrågavarande tjenstemannen genom tanklösket och försumlighet vållat en olycka, som för staden medfört icke ringa kostnader, men det oaktadt tager drätselnämnden hans parti och söker urskulda honom dermed, att hvad som inträffat har sitt motstycke vid arbetsföretag, som blifvit under de mest utmärkta ingeniörers ledning för statens räkning utförda. Beredninvgsutskottet säger i sin ordning att raset synes hafva berott på omständigheter, hvilka svårligen kunnat föratses., och hemställer derföre, att vid den af nämnden meddelade upplysningen måtte få bero. Man fordrar i sanning icke mycket af stadens tjenstemän, då man icke anser dem 1 stånd att förutse att frusna jordklumpar skola tina upp, ty det var, att döma at byggnatsdeputerades yttrande, just det som arbetscheten i förevarande fall hade bort förutse och beräkna. Oss förefaller det som om ett dylikt äskådningssätt som nämndens och beredningsutskottets i förevarande fall tillkänrväagifoa, äro synnerligen egnade att lägga hyende under lojnet och likgiltighet hos stadens tjenstemän, men ingalunda att egga dem till nit och vaksamhet. Det kan icke längre örundra, då man hörer sådant från detta äll, att man får se arbeten, som verkställas för stadens räkning, blifva uttörda på det usla sätt, som t. ex. kajmuren vid Riddarholmskanalen, för hvilken grunden var så ilia beredd, att den satte sig på en lång sträcka, medan ännu blott ett par schickt at muren voro upplagda och då visserligen pålappades så att den åter blef vågrät, men sedermera ånyo satt sig så att den nu går i vågor. Vid frågan om den af revisorerna i samma puskt berörda nya svävgbron å Kungsholmsbron vilja vi icke uppehålla oss, men tillåta oss i förbigående hemställa huravida det kan vara möjligt att drätselnämnden kunnat helt och hållet undgä att märka de vidunderligt fula, galglika duc dalber, som blifvit uppställda på norra sidan om nämnda bro, till stort hinder för sjötrafiken och till vanprydnad för hufvudstaden. Revisorernas erinringar emot det nog tanklösa förfarandet att låta i sjön i närheten af staden aflasta mudder som i stadens hamnar upptagits, bemötes med den invändningen, att sådant icke skett under 1867. Då det emellertid är konstateradt att sådant skett efter 1867, ha revisorerna väl haft anledning påpeka förhållandet. Då nämnden förklarar sig skola egna tillsyn derå, att sådant icke vidare må ega rum, så har också, om löftet infrias, erinringen icke förfelat sin verkan, fastän den berörde ett förhållande som icke omedelbart angick 1867 års förvaltning, något som bevisar att det icke skadar att revisorerna understundom sysselsätta sig äfven med avgelägenheter som ligga något utanför det räkenskapsår, som de revidera. Revisorerna klaga öfver drätselnämndens räkenskapsföring såsom oredig och otillredsställande samt påpeka särskildt att man pj är i tillfälle att ef dem utröna hvad hvar och en af stadens fastigheter inbriogat i prutto och netto. Det är ett anmärkningsvärdt bevis på obenägenheten att Jyssna till några anmärkningar; att nämnden svarat värpå blott med en framställning af den vidftighet, hvartill uppläggande af konti för e särskilda fastigheterna skulle leda, och lerföre hemställt, att icke något afseende må ästas vid framställningen. Denna gång har ;mellertid beredningsutskottet vårit af en annan åsigt och tillstyrkt, att nämnden må annodas att taga i öfvervägande, om ej särskilda konton må kunna uppläggas för de vetydligare bland stadens fastigheter. Revisorernes anmärkningar med anledning leraf, att stadens medel användas till bekostande af dansnöjen, träffa, på sätt nämnlen eriorat, i sjelfva verket stadsfullmwägtige; nen saken är af beskaffenhet att väl förtjena påpekas. En erinring, sådan som len af revisorerna gjorda, kan möjligen ha let goda med sig, att fullmäktige framdeles, lå dylika förslag bringas å bane, se sig litet vättre före innan de besluta. Revisorerna ha jemväl sökt visa att nämnlen vållat staden ränteförluster derigenom att stora belopp lemnats stående mot låg änta på uppoch afskrifvingsräkning. Nämnlens förklaring ger visserligen vid handen, utt dessa belopp icke äro så stora som utrycken i berättelsen kunna gifva anledning rmoda, men emellertid har beredningsutskottet dock jemväl funnit, att behållningarne i uppoch afskrifrivgsräkning understundom varit större än önskligt, och utskottet uttaar en förhoppning att nämnden skall benöda sig att på bästa sätt göra inneliggande medel räntebärande. Vi skulle visserligen ha önskat beröra ännu några andra punkter af revisionsberättelsen; men vår framställning har redan vuxit till väl stort omfång. Af det anförda torde emellertid ha framgått, att om det icke kan bestridas, att åtskilligt är vid revisionsberättelsen att med fog invända, revisorerna likväl påpekat åtskilliga förhållanden, som väl förtjena att beaktas och att detta icke minst gäller ett och annat fall der revisorerna tapit sitt uppdrag något vidsträcktere in att blott och bart fästa sig vid det som stått i omedelbart samband med förvaltningen under det år revisionen omfattar. KRIGET.