En korrespondent från Pesth till Die Tagespresse skildrar få följande sätt stämningen i Ungern med anledning af nuvarande krigsföreteelserna: Om än sympatierna för Tyskland aldrig varit lifliga häri Ungern, har man dock städse hyst aktning för det tyska elementets verksamhet i civilisationens tjenst och för dess äkta hurcanitet; tyskhet och humanitet voro här temligen enahanda begrepp. Men om man i den tyska pressen fortfar att såsom nu skymfa det franska folket, så skall äfven denna humanitetsnimbus försvinna. Vi veta icke här, om den tyska pressen verkligen i detta ögonblick är ett eko at dettyska folkets röst; men är detta fallet, så är det illa bevändt med den vidt utskrikna tyska humaniteten. Aldrig har det franska folket, ej ens när den store Napoleon stod på höjden at sia makt, visat en sådan cynism, en sådan djurisk chauvinism. I Franokrike kande man dock alltid anföra någontiog, somi viss mån öfverskylde dess våldshandlingar och er-. öfringar. Ån påstodo fransmännen, att de gjorda eröfringar i civilisationens intresse, än