Aftonbladet – 29 september 1870, sida 2

sarne vid en gladiators kamp, eller en moderr. spansk dam vid en tjurfäktning, eller en engelsman som hyrt rum nära Old Baile för att vara vitne till ett juridiskt mord. Ty hade icke äfven jag lugnt suttit som åskådare af detta mord? Någon nära intill tycktes gissa mina tankar Om han hade dött, doktor, skulle jag ailtid hafva sagt att ban blifvit mördad.n Det var ett uttryck i rösten som lät mig studsa, ty den unga svartklädda qvinnan hade stått der så tyst, att jag ej gifvit akt på hennes närvaro. Hon var icke nägon vacker flicka, kanske ej så ung beller, ty kopporna hade alltför tydligt härjat hennes ansigte att kunna gissa till hennes ålder; men hon hade klara, milda ögon, välformadt hufvud och särdeles behagligt engelskt uttal. Om det är något, hvarigenom jag är fallen alt bedöma en qvinna, så är det hennes röst, icke så mycket 1 sällskapslilvet, utan i dagligt tal eller händelsevis. Den bedrager aldrig. Jag har känt sköna blåögda englar, flickor täcka som houris, hvilkas röster Jjjudit mildt och ljufligt ända tills något förtretat dem, då hördes plötsligt en skarp klang, förrådande qvionans sämsta egenskaper näst lögnen — ett retligt lynne. Öch jag vetendra röster, tillhörande fula ansigten, men milda och ljufva som trastens sång om våren. Hellre tog jag till maka egarinnan af en sådan stämma, än den skönaste qvinna i verlden. Denna flickas röst intog mig genast. Hvem är ni, min vän? frågade jag sakta. Hans syster? Han her hvarken syster eller bror.. Hans slägting då? aNejo Jag såg frågande på benne, och hon svärade med enkel uppriktighet: MN