Aftonbladet – 28 september 1870, sida 3

Bazeilles och de franska fångarne. De skildringar, förnämligast från engelska källor, vi haft att meddela om de scener som beledsagat iutagandet af Bazeilles samt om det sätt hvarpå de vid Sedan tagna franska fångarne blifvit behandlade voro af den beskaffenhet, att man till mensklighetens heder måste önska, att de åtminstone varit öfverdrifna. De mäns trovärdighet som med sina namn bestyrkt sanningsenligheten af sina uppgifter lemnade dock knappast rum för ett tvifvel om verkligheten af de förfärliga saker de berättat. Protester deremot ha emellertid ej uteblifvit, och trogna vår roll af en opartisk upptecknare af händelserna, anse vi oss böra framlägga äfven dem för våra läsare. I Augsburger Allg. Zeit. offentliggör hr Herm. Voget, sannolikt en af cheferna för den in ternationella sjukvården, en protest mot ber: tigens af Fitz-James artikel i Times om förstöringen af Bazeilles. Han påstår, att stadens uppbrännande var en nödvändigbet och ingen bämnd. Redan den 31 Augusti, skrifver han, således förr än man hade någon aning om nationalgardets deltagande i striden, skötos stadens närmast Meuse liggande hus i brand af det baierska artilleriet, emedan de gåfvo skydd åt de franska trupper, som försvarade öfvergången öfver Meuse. Denna förstöring var en strategisk nödvändighet. Dagen derpå angrepo baierska jägare och infanterister staden, hvars fasta hus ånyo tjenade fransmännen till bröstvärn. Särskildt var detta händelsen med en byggvad, som beberrskade två gator. Hundradetals bairare hade stupat och blifvit sårade framför detta hus, då befallning gafs att sticka detsamma i bränd. Denna befallning verkställdes af pionierer, som kringgingo huset, slogo in dess bakre vägg och kastade in eld genom denna bresch, hvarefter byggningen uppgick i lågor. Huruvida qvinnor och barn, som hide sökt skydd i källrarne, blefvo innebrända, derom är jag likaså litet som bertigen af Fitz-James i stånd att säga något bestämdt. Efter flera timmars blodig strid bade bairarne ändtligen tillbakadrifvit det franska marininfanpteriet, som försvarade byn med stor tapperbet; men på gatorna, i husen och på gårdarne lågo ännu en mängd sårade, som de på Genåvekorset igenkänliga ambulanssoldaterna nppsökte för att föra till förbindningsplatsen. De invänare, som qvarstannat i hasen, sköto emellertid från sina bakhåll på sjukvaktarne. Under loppet af en balf timma anmälde sig sex sårade ambulanssoldater vid förbindningeplatsen. Nu gafs order att militär skulle undersöka husen. Man påträffade der både män och qvinnör med vapen i händerna. De, som satte sig till motstånd, blefvo genast nedskjutna, de andra fördes bort som fångar. Men denna razzia hjelpte endast litet. Från okända gömställen befolkades husen ånyo. Oupphörligen sköts derifrån, till och med på ambulanssoldaterna, som slutligen vägrade att gå fram om ej husen blefvo utrymda. Sedan väl ett halft hundrade af de vära fallit offer för de från detta bakhäll utsända kulor, gafs slutligen order att uppbränna dessa lönmördares gömslen. Jag vet icke huru många omkommit i lågorna vid detta tillfälle. Talet 1700, som hertigen af Fitz-James uppgifver, anser jag vara öfver 20 gånger för högt. Att bairarne skulle ha stött hela familjer in ilågorna och dödat qvinnor, som velat undfly, är en osanning eller i gynnsammaste fall ett foster af de flyendes iobillning. Jag säg sjelf en baiersk soldat vederqvicka en gammal qviona, som utmattad nedsjunkit på gatan, med en dryck ur sin fältflaska och derpå bjelpa henne få sin börda på ryggen igen. I slutet skrifver hr Voget: Det är förskräckliga tivg, som skett i Bazeille. De fasavsfolla tilldragelser, som mitt öga skådat, äro ett hån mot det 19:de århundradets knltur. Men det var invånarne i Bazeilles sjelfva, som genom sitt. mot all folkrätt stridacde deltagande i kampen uppväckte passionerna och som derför sjelfva få bära skulden för, att deras hem pu endast är en grushög. Vidare har Times från en vid armen utanför Metz anstäld engelsk kirurg mottagit följande bref. om bebandlipgen af de vid Sedau tagna franska tångarng: