Aftonbladet – 28 september 1870, sida 3

Trike sjolft, Slaviska länder höra till PreusIsen. Dessa anomelier gagoa mycket civiliIgationen. Elsass förening med Frankrike till exempel är ett af de fakta, som mest biI dragit till germanismens propaganda. Det är Igenom Elsass som tyska id6er, metoder och ; böcker vanligen taga vägen för att komma ända till oss. Det är obestridligt, att om Iman bhänsköte frågan till elsassiska folket, ; I skulle det med ett ofantligt flertal uttala sig för bibehållandet af föreningen med Frank frike År det Tyskland värdigt, att genom tvång med sig intörlifva en motsträfvig, förIbittrad, och isynnerhet sedan Strasbourgs för störing, oförsonlig provins? Man måste verkhgen stundom häpna ötver edra statsmäns djerfhet. Konungen af Preussen synes på , väg att åtsga sig den svåra uppgiften att lösa den franska frågan, att gifva och följektligen äfven garantera åt Frankrike en regering. Kan man med gladt mod eftersträfva en sådan börda? Ser man då icke att kopseI qvenset af en sådan politik skulle blifva att Iför beständigt ockupera Frankrike med 3 leller 400,000 man? Vill Tyskland då täfia jmed det sextonde århundradets Spanien? TOch dess stora och höga kultur — hvad Iskulle det blifva af den i en sådan lek? Mä Idet akta sig, att man icke en dag, vär man Tvill bestämma den germaniska racens ärofollagte år, framför perioden för dess krigiska berravälde, kanske utmärkt genom intellekItuelt ech moraliskt förfall, måste föredraga de första åren af vårt århundrade. då det, sbesegradt och till. det yttre förödmjukadt, skapade åt verlden den högsta uppenbarclse af förnuftet som menskligheten hittills känt. Man måste förvånag, att några bland edra bästa andar icke se detta, och isynnerhet att de visa. motvilja för Europas inblandning i dessa frågor. Freden kan; som det vill synas, icke äfslatas omedelbart mellan Frankrike och Tyskland. Den kan endast blifva ett verk af Enoropa, som ogillat kriget och ieke: kan vilja, att någon medlem af den evropeista familjen alltför mycket försvagas. Ni talar ined goda skäl om garantier mot återkommandet af sjukliga drömmar; men hvilken garanti skulle kunna jemföras med Enoropas, som ånyo bekräftar de närvarande gränserna och förbjuder hver det vara må att tänka på att robba de genom de gamla fördragen fastställda råmärkena? Hvarje annan lösning skall lemna porten öppen för ändlösa hämndförsök. Må Europa göra detta, och det skall hafva för framtiden nedlagt ett frö till der fruktbaraste bland institutioner, jag menar en centralmyndigbet, ett slags kongress för Europas Förenta Stater, hvilken skipar lag för nationerna, gör sig åtlydd af dem och korrigerar natiovalitetsprincipen genom federationens princip. Anda till våra dagar har denna det europeiska sambällets centralkraft knappast visat sig verksam annat än i dessa öfvergående koalitioner mot folk, som sträfvade till universalvälde. Det skulle vara godt, att ett slags beständig koalition bildade sig för att förebygga sådana sträfvanden oeh upprättbålla de stora gemensamma intressena, bvilka i alla fall äro förnuftets och civilisationens intressen. Dex europeiska federationens princip kan såltnda erbyxda en grundval till förmedling likasom kyrkan wmider medeltiden. Man är ofta frestad att tillskrifva en dylik roll åt de demokratiska tendenserna och den vigt de sociala problemerna få i våra dagar. Nutidens historiska rörelse likasom svänger fram och åter mellan de patriotiska frågorna å en sidan, de demokratiska och sociala å den andra. Dessa sistnämnda problemer hafva en berättigad sida och deras lösning skall kaoske i en viss mening blifva fravstidens stora fredsarbete. Säkert är, att det demokratiska partiet oaktadt sina förvillelser behandlar problemer som stå högre än fäderneslandet. Anhängarne af detta parti räcka hvargodra handen ötver alla nationella söpdriogår och bekänna en stor likgiltighet för de etikettstrågor, som isynnerhet röra adeln och militärerna. De tusentals arma menniskor, som i denna stund döda hvarandra för en sak, som. de endast till bälften förstå, hata bvarandra icke. De hafva gemensamma bebof, geuiensattima iotressen. Antagom, att de, trots siva anförare, en dag förstå hvsrandra och räcka hvarandra handen. Detta är utan tvifvel en dröm. Likväl kan man skönja mer än en väg, på hvilken Preussens hänsynslösa politik kan bereda seger åt ideer, om hvilkä det icke har någon aning. Man har svårt att tro, att detta rsseri hos en handfull menniskor, en återstod af de gamla aristokratierns, länge skall kanna föra tll slagtbänken fredliga befolkningar, som kommit till ett temligen utveckladt demokratiskt medvetande och äro mer eller mindre intagne af (för dem heliga) ekonomiska id6er, för hvilka det just är utmärkande att icke föra afseende på natiovel fiendskap. Ack, hvilket verk utförde icke Jesus. då ban grundlade Guds rike, en verld, höjd öfver hatet, afunden och högmodet, der icke såsom i de bedröfliga tider, vi hafva att gevomlefva, den är mest aktad som gör det mesta onda, den som slår, dödar, förolämpar, den som är den mest lögnaktige, den mest oredlige, den sämst uppfostrade, den mest trolöse, den rikaste på onda handlingar, på djefvulska ideer, den otillgängligaste för medlidandet, för förlåtelsen, den som icke visar någon finkänslighet, den som ö:verrumplar sin motståndare och spelar honom de värsta spratten, utan den som är den mildaste, den blygsammaste, den från allt öfvermod, allt skryt och all hårdhet mest skilde, den som gitver efter för alla och betraktar sig sjelf såsom den ringaste! Kriget är en väfovad af synder, ett mot naturen stridande tillstånd, der man anbefaller, såsom vackra handlingar, hvad man vid hvarje annat tillfälle anser såsom last eller brott, der det är en pligt att glädjas öfver andras olycka, der den som vedergällde ondt med godt och utöfvade de evsngeliska buden om förlåtelse af oförrätter och om ödmjukhet skulle anses löjlig, ja tadelvärd. Hvad som gifver inträde i Vaihall är just det, som utesluter från Guds rike. Har ni icke märkt, att hvarken i de åtta saligbeterna, eller i bergspredikan eller i evangelerna eller i hela den ursprungliga kristna litteratoren fiones ett enda ord, der de krigiska dygderna räknas bland dem, hvilka AA 40 LÄ ke id