i sidan, Preussens a den andra förtjena. Hvad den närmaste orsaken beträffar, denna ömkliga diplomatiska tillfällighetstvist eller rättare sagdt detäa grymma lek af sårade fåfävgor, som för att hämnas sttlumpet diplomatiskt käbbel lössläppt alia förbannelser öfver menniskoslägtet, vet ni hvad jag tänIker deröti; Jag befann mig i Tromsöe, der det I praktfullaste vintörlandekap i polarhafven Ikom mig att drömma om då saligas öar hos i våra keltiska och germaniska förfåder, då jag erfor den förfärliga nyheten. Aldrig hårt jag såsotil den dagen förbannat det öde, som synes hafva dömt Värt lyckliga land att alltid ledas blott af okunnigheteö, förmätenheten och dårskapen. Detta krig var, man må säga hvad man vill, ingalunda ööndvikligt. Frankrike ville icke på något sätt kriget. Man får icke döma om dessa saker etter tidtingarnes dekjamationer eller skriket på boulevarderna. Frankrit5 är i grunden fredligt. Dess sträfvanden äro riktadg på tillgodogörandet af de oerhörda källor till rikedötn det eger och på de demokratiska och sociala frågörna., Kobang Loödvig Filip bade i denna ponkt red mycket sundt förstånd träffat det rätta. Han kände, att Fratkrike med sitt eviga, ständigt öppna sår, (bristen på ei allmänt erkänd dynasti eller konstitution) icke kunde föra sw stort krig. En nation, som förverk ligat sitt prögräm och uppnått jemvlikheten, skalle icke kanna kämpa med unga folk, fulla af illusioner och i fulla glöden af sin utveckling, Tro mig: .de enda orsakerna till itripst äre svagheten i våra konstitutionella iostitutioder GcH de olycksbringande råd. som inbilske och inskränkte iniftärer och fåfänge eller okunnige diplomater gifvit kejsaren: Plebiscitet har ingen delderati. Tvärtom, dsona märkvärdiga företeelse, som visade att den napdieohska dynästlenslagit rötter ända in i landets hjerta, bördt göra sannolikt, att kejsaren mer och mer skulle affägsna stig från en förtviflad spelares för!aringssätt. En tat, som eger stora jordegendomar, synes oss böra vara röindrö besten att sätta sin lycka på ett tärningskast Ån der, hvilkens rikedom är osäker. För att undvika farörtå af stt våldgamt utbrott behöfde man i sjelfva verket blott. väntå. Mera många frågor fionas icke i detta arma menälskoslägtes angelägenbeter, som man måste lösa genom att icke lösa dem! Efter vågra år finner man med förvåning, att frågan icke mera eXisterär. Fanns det väl någonsin ett nationalhat, liknande det som under sex århundraden skilde Frankrike och England? För tjagufem år sedan under Ludvig Filip var detta hat ännu temligen starkt. Nästan hela verlden förklarade, att det endast kunde sluta med ett krig; men nu har det försvunnit likasom gerom ett trolleri. . Naturligtvis hafva de upplyste liberale bland 05s sedan denna olyckliga stand endast eti öttskän, nemligen att snart få se ett slot på det softi aldrig bort börja. Frankrike har haft tusen ganger orätt I att synas vilja motsätta sig Tysklands inre utveckling; men Tyskland begick en icke mindre svår förseelse genom att vilja angripa Frankrikes integritet. Om man har ul mål at förstöra Frankrike, kan ingenting dertill vära bättre, egnadt än en sådan plan. Om Frankrike bletve stympadt, skulle det falla i konvulsioner och förgås. De som tro, såsört några bland edra landsmän, att Frankrike bör undertryckas i folkens namn, äro konseqventa, då de fördra dess törminskande. De inse mycket väl att detta förminskande skulle blifva dess död; men de som tro säseri vi, att Frankrike är nödvändigt för verldsharmonien, böra öfverväga de töljder dess styckande skulle medföra. Jag kan här tala med ett slags opartiskhet, Jag har under hela mitt lif vinlagt mig om att vara en god patriot såsom hvarje hederlig man bör vara, men på samma gång akta mig för en öfverdrifven patriotism såsom en orsak till förvilz lelse. Dessutom är min filosofi idealism; der jag ser det goda, sköna och sanna, der är mitt fädernesland. Det är i kraft af idealets sanna och eviga intressen, som jag skulle vara bedrötvad om Frankrike icke mera existerade. Frankrike är nödvändigt såsom eb protest mot pedantismen, dogmatiswen och den trångsinnade rigorismen. Ni, som så väl förstått Voltaire, bör förstå detta. Denna 4 lättsinnighet, som man förebrår oss, är il: grunden allvarlig och ärbar... Tro mig: -om vår själsriktniog med sina. goda egenskaper och sina fel försvunne, skulle det menskliga medvetandet säkerligen blifva fattigare. Måogfalden är nödvändig, och den första pligten för den menniska, som med ett verkligt fromt hjerta sträfvar att. följa Försynens vägar, är att fördraga, ja respektera äfven de providentiella organer för mensklighetens andliga lif, som med henne äro minst beslägtade och sympatetiska. Eder berömde Mommsen jemförde för några dagar gedan i ett bref, som smärtade oss, vår Jlitteratur med Seinens gramliga böljor och ville skydda verlden för densamma såsom för ett förgift. Hvad! denne stränge lärde känner således våra skämttidningar och våra småteatrars tokerier! Var säker på att bakom den usla skandallitterator, som hos oss likasom öfverallt mest har framgång hos hopen, finns ett helt annat Frankrike, olikt det sjuttonde och adertonde seklets och likväl af samma art — först och frärist en grupp at män af den bögsta duglighet och det mest fullända.e allvar, och vidare en på samma gåpg utsökt, behaglig och allvarlig sällskapskrets, fin, fördragsam, älskvärd, vetande allt utan att ha lärt något och instinktmessigt anande det sista resultatet af all filosofi. Akten er för att förtrampa detta! Frankrike, ett mycket blandadt land, företer den egenheten, att vissa tyska plantor der växa bättre än i sitt hemlands jordmån. Man skulle kunna visa detta genom exempel ur vår litteraturhistoria från tolfte århandradet, genom de pantomimiska visorna, den skolastiska filosofien och den götiska arkitektaren. Ni tyckes tro att spridandet af sunda, germaniska id6er skulle underlättas genom vissa radikala åtgärder, men ni bedrager er. Då skulle denna propaganda med ens upphöra. Landet skulle med passion fördjapa sig i sina nationella OR vanor och fel. Så mycket värre för detx, skola de exalterade bland eder utropa. Så mycket värre för menniskoslägtet, tillägger jag. En lems förderfvande eller törlamande gör att hela kroppen lider. ——— HR rv Am HR HUA TN NA