Aftonbladet – 28 september 1870, sida 2

till med piskan — utbrast min granne ofrivilligt: Ack, hura grymt!s — Och då, efter ett froktlöst försök att lyda och stiga upp, stackars svarta Betty vänder sig om, slickar Turpins rockskört och faller med hufvudet tillbaka stel och död — förvånande riktigt död — måste den yngsta af mina följeslagerskor, en ömsint flicka, uppriktigt medgifva att — hon gret! Slatet på aftoneås underhållning var den flygande trapezenn. Alla veta icke hvad en trapez vill säga; en mängd handtag bestående af korta käppar, i hvars båda ändar sitta rep, hvilka åter på bestämdt afstånd från hvarandra äro fästade i taket. Dessa handtag svängas fram och tillbaka af den uppträdande eller hans biträde, och konsten består i att fatta tag i en af dem, guoga fram och åter och derpå svinga sig till den nästa, hvarigenom han för åskådarens ögon under en eller två sekunder tyckes vara flygande. Naturligtvis ligger största svårigheten dervid i att afpassa rätta ögonblicket för språnget och beräkna ett säkert grepp i nästa handtag, ty felar man...... Ack, sade min granne, med en lätt rysning, nu fattar jag meningen med dessa madrasser, som de så omsorgsfullt breda ut på golfvet, och jag förstår hvarföre denne man, som går omkring och utdelar befallningar, är så noga med att bandtagen sitta säkert fast; jag tycker nästan också att han ser orolig ut. Det må han väl göra; han är signor Ubertos far.n Blir det något mycket farligt, eller rysligt? Kanske vi gjorde bäst att gå härifrån ? Men det var för sent, åtminstone trodde vi så. För min del var jag ej heller bågad att gå. (Forts.