falla ned på vägen och återskickas till de leogelska och franska ambulanserna, I enI gelska ambulansen i Douzy finnes en zuav, som håller på att tillfriskna efter hungertyfus och hvilken af-chefen för en fångtransI port vräktes utanför ambulansporten liksom Jen sjuk hund. Två engelska damer, anställda vid ambulansen, fingo dagen derpå veta af denna zuav hur han behandlats och de ville derför till förbipasserande fångar gifva vin och bröd, men en eskorterande baiersk kapten rusade då fram till damerna, svängde sin sabel öfver deras hufvuden och utfor i så grofva skällsord som en menniska kan hitta på. Doktor Chater och hr Beauclerc kunna intyga detta faktum. . Efter affären vid Sedan står det ej bättre till ens i Belgien. Preussen har lyckats, på ett eller annat sätt, att få föra sina sårade och sina förråd genom detta neutrala territorium och på nästan alla stationer utefter de linier, som gå från vestra gränsen i riktning åt Aachen, är det omöjligt att undgå de tyska tjenstemännens prejeri och oförskämdhet. De styra och ställa liksom om de vore hemma hos sig. Jag hade det nöjet att möta flera förrådskolonner mellan Libramont och Bouillon och jag kunde ej tåla att höra deras hojtande befallningar på dålig franska. En ung preussisk fänrik, som eskorterade en lifsmedelskolonn och som blef förtörnad på min körsven, red mot oss under kötteder sådana som den baierska kaptenen i Douzy trakterade med. Det var ej värdt annat än att svara honom morskt och visa honom käppen med erinran om att han nu ej befann sig i Preussen, och icke heller i ett eröfradt land, Resultatet af allt detta är lätt att förutsäga. Om Tyskland segrar blir det ej möjligt att lefva lugnt på något ställe der det finns ett halft dussin tyskar och som sådana finnas öfverallt kan man ej vidare tänka på en komfortabel tillvaro. Om det deremot går dem motigt under Paris murar skall hela landet resa sig i deras rygg; qvinnor och barn skola beväpna sig med knifvar och många tyskar skola ej återse das Vaterland. Bönderna förklara detta öppet för alla dem som de ej anse vara preussare. Parlamentsledamoten m:r Alfred Seymour, hvilken såsom delegerad för engelska föreningen för frivillig sjukvärd i fält bivistade slaget vid Sedan, har också offentliggjort en ny skrifvelse i detta ämne. Efter en längre detaljerad skildring af fångarnes behandling, heter det till slut: Vi ha färdats genom flere byar, som varit eller änna äro ockuperade af tyska trupper, och öfverallt ha vi funnit utplundringen fullständig och organiserad, icke blott i hvad som angår lifsmedel, utan äfven i fråga om kläder, hufvudbonader, prydnader, kärl, grytor och andra kökssaker och husgeråd, som man plägar påträffa hos något välmående bönder och handlande. — — Många oskyldiga fiickor ha blifvit våldtagna och sedermera skjutna, och deras själar ropa efter hämd! Sådant har t. ex. passerat i Glaire och i Bazeilles. Nära intill sistnämnde köping ha en bonde och två qvinnor blifvit arkebuserade invid en mur och mördarne, icke nöjda med att statuera detta exempel, som de kalla nödvändigt(!), fästade liken vid nuren och satte en blomma i munnen på hvardera af dem, genom en dylik otäck profanation görande anblicken af de döda ännu mera ryslig. Jag anför fakta, utan attifråga om opinioner taga parti för den ena eller andra sidan och jag tviflar icke att flere, om cke nu, åtminstone senare. skola komma för att i sin ordning lempa bekräftelse på dessa akttagelser.