Aftonbladet – 27 september 1870, sida 3

SRK TY Sedan den 13 September. I detta öfvergifna, numera så beryktade hörn af Frankrike, ha vi, några engelska läkare och jag, fått fatt i en engelsk tidning för den 10 dennes, och det första som öfverraskade oss var en artikel om de tyska truppernas ädelmodiga och beundransvärda uppförande på deras eröfringars bana. I derna artikel uppstämmes en lofsång öfver allt som är tyskt, från och med konungen af Preussen, till och med den gemena tyska soldaten, derför att den kejserlige fången behandlas såsom den simplaste bonde. Med afseende på hänsyn för personlig rätt och mensklighet, står det i den der artikeln, skiljer sig den tyska armån från alla andra armeer, fordna och nuvarande. Sådan tyckes den opinion vara, som är törherrskande i England, tack vare, till stor del, denna oförståndiga beundran af den råa dyrkan och den framgång som deraf härter. Om ej republiken fullbordar det underverket att befria sin jord från de tyska horderna genom att utrota dem till sista man, så får England i en nära förestående framtid ett godt tillfälle att vinna vidsträckt erfarenhet om den beundransvärda hänsynen för den individuella rätten, som karakterisorar de tyska soldaterna och officerarne. Emelertid, för att fullgöra min pligt som korrespondent, vill jag nu försöka gifva en föreställning om det som tilldrager sig här och om dessa modelltruppers uppförande. Man ursäktar mig väl för att jag anför engelsmäng vitnesmål till stöd för hvad jag anrager, ty annars skulle hr Bismarcks vänner i England ej vilja tro mig, icke ens om jag under edsförpligtelse intygade att jag har personligen sett och tagit reda på det jag omtalar. Det tjenar till ingenting nu att upprepa er LTL RI MCS I!IrTrPBIA Dm hafva gjort i Bazeilles. Mer än en engelsman har redan sett och beskrifvit denna välburgna köping nu utgöres. Alla hafva de sett de kalcinerade kropparna af karlar, qvinnor och barn, liggande om hvarandra bland benrangel af svin, får, oxar och hästar, och några hafva också kunnat se, två eller tre dagar efter katastrofen, hur tyska soldater intogo sina måltider eller lågo och sofvo bredvid ännu rykande lik, lika lugnt som omkring bivuakelden. Och detta kalla och löfverlagda tillintetgörande af flera hundrade Ihus och utrotande af familjer verkstäldes I blott derför att någon sagt, att skott lossats från ett fönster i köpingen. Egarne till det Ihus, hvarifrån detta skott hade, antager man, I blifvit lossadt — en qvinna om femtio år och en karl om sextio — blefvo hopbundna med tåg, släpade genom köpingen och vid tullen nedskjatna! I Samma öde var förbehållet åt köpingens Iprest, han blef behandlad enligt samma mensklighets-hänsyn och detta blott till följd af ett rykte, utan några anförda bevis, att man från kyrkan skjutit på de tyska trupperna. Dessa fakta äro redan fjorton dagar gamla och de ha egt rum under en ursinnig bataljs eld. Men lemnom detta och låtom oss se till hvad som nu tilldrager sig, nu under det hela Ardenner-landet befinner sig i händerna på tyska myndigheter, hvilka uppmana inbyggarna att tryggt återgå till sina fredliga sysselsättningar. Munförråder åt manskap och foder åt hästar äro föremål för reqvisitioner under alla krig, ehuru enligt preussisk metod mera förstöres och förslösas deraf än som verkligen konsumeras. Men hvad som är mindre brukligt af en armå, som så förhäfver sig öfver sin utomordentliga disciplin och sin höga grad af civilisation, det är plundringen af enskild egendom, ty den är hvarkon ga nelig eller tillåten i en ärmå, som befloner sir pa marsch i ett flendtligt land och sym så litet som möjligt bör belasta sig med bagage. Nåväl, 125 trotsar hvem som helst att han på den väg, som genomtågats af de tyska trupperna, skall finna ett enda hus, som ej från vinden till källaren blifvit sköfladt och plundradt. Väggklockor, klädningar, linnepersediar för qvinnor, gardiner, möbler till och med, ha borttagits såsom nödvändiga artiklar för kriget, och om inbyggarne händelsevis gömt dem har man tvingat dem att taga fram dem medelst kolfstötar och lansstygn. Och det är ej blott enstaka soldater som gjort detta, utan stora afdelningar, kommenderade af officerare: dessa senare ha en afgjord förkärlek för silfverpjeser, nipper och spetsar. Egarne till tre gårdar, förut förmögna, nu utarmade, hafva omtalat för mig, att dessa officerare icke ville tro dem när de försäkrade, att de icke egde några spetsar. Men här äro vi ju i grannskapet af Valenciennes och Cambrai, sade dessa officerare, damerna här skola väl ega spetsar, de måtte väl ej ha tagit dem med sig, men lemnat qvar sitt silfver och sina nipper. Jag anhöjl hos de nämnde egarne att få veta namnen på dessa herrar för att öfvertyga den engelska allmänheten om att preussarne icke äro, -såsom hon antager, dygden inkarnerad och väpnad med tändnålsgevär. Men dessa stackars menniskor. sade, att de fruktade att följden blott skulle bli den att att deras hus blefve uppbrända och de sjelfva dödade. ifall engelsmännen ej vilja tro det, sade de till mig, så må de besöka hvilken gård som helst på marschvägen. Det finns många engelsmän här i detta ögonblick, hvilka plocka upp kulor för sina kuriositetssamlingar. Må de fråga den första bonde de träffa eller sina landsmän som dag och natt ha att göra vid ambulanserna, de skola ej öfverdrifva eller dölja verkliga förbållandet: Och, i sanning, alla de engelska läkare, med hvilka jag samtalat, ha ej ett ord att säga till prenssärnes fördel, fö km ung läkare hex intygat i min närvaro Jr kapten Brackenburg, den främste representanten af Engelska föreningen för sårades vård,, att vid flera tillfällen preussare ha inför honom skrutit öfver att de våldfört fransyskor och att officerare af högre rang kommit till hans ambulans, tagit bort hans hästar och under förevändning att pröfva qvaliteten, ätit af de förnödenhetsvaraor, som fu? Trsland ocblalkato 4till da oavada —e— eu cc TE MS MW E WKKokOHe vv hvad dessa trupper, fulla af mensklighet,. massa af askhögar och ruiner, hvaraf denna s te Må fr Jr it Ir FR RV HKH un ÖH mm fe