Aftonbladet – 27 september 1870, sida 2

Det torde emellertid vara ursäktligt om man i vårt land, med 1864 och 1866 års tilldragelser i friskt minne, icke kan sympatisera med den ränkfulla och våldsamma bismarckska politiken och icke låter vilseföra sig deraf, att den förslagne nordtyske förbundskansleren förstått bedrifva saken så, att det nu pågående kriget kunde börja under sken af att vara ett försvarskrig å Preussens sida. Det sätt, hvarpå tyska trupperna nu fara fram, och de anspråk, som nu framställas, vitna tillräckligt derom, från hvilkendera sidan det var som fred, rättstillstånd och politisk jemvigt hotades i Europa. Anledningen dertill att de svenska tänkesätten i detta hänseende allmännare och på ett skarpare sätt uttalat sig ligger egentligen deri, att en Göteborgstidning uppträdt såsom advokat för den bismarckska politiken och derigenom framkallat en mängd protester och uttalanden, som eljest måhända hade uteblifvit. Ett nytt bevis på den ofvan omtalade retligheten i Tyskland finner man i följande uti Hamburger Nachrichten införda uppmaning: Vid krigets utbrott och under loppet af detsamma sökte de neutrala ländernas regeringar och förnämsta pressorganer, nästan utan undantag, att iakttaga, de förra en passande hållning, de senare ett varsamt och opartiskt språk. Befolkningarne, för såvidt de tillhörde den bildade klassen, läto, äfven uti länder der sedan föregående krig ovilja herrskade mot Tyskland. icke förleda sig till fiendtliga utlåtanden. Befolkningarne uti de länder åter, som genom handelsförbindelser stodo uti bästa förhållande till Tyskland, visade till och med talrika och afgjorda sympatier för Tyskland. Ett land gjorde härifrån på det oerhördaste och samligaste sätt ett undantag — Sverige. Från krigets första ögonblick har det icke lemnat någon lägenhet obegagnad att genom de mest hejdlösa demonstrationer visa sin fiendtliga stämning emot Tyskland. Pressen — t. o. m. den af regeringen inspirerade Postoch inrikes tidnin; ar — har icke ett ögonblick upphört att föra det fiendtligaste och och hatfullaste språk emot Tyskland, alldeles oförhindrad af den neutrala svenska regeringen, som först på allra sista tiden funnit sig föranlåten att afgifva en ljum förklaring i afseende på sin ställning till pressen. Den svenska köpmanskåren har drifvit sitt hat och sin fanatism mot Tyskland ända derhän, att en af Stockholms börsmatadorer, dessutom medlem af riksdagen, haft den fräckheten, att under de församlade börsmännens jubel från börsens anslagstafla låta nedrifva en af nordtyska förbundets minister meddelad depesch, emedan — denva depesch innehöll underrättelsen om de tyska vapnens seger vid Wörth. Som tyska köpmän är det vår pligt att icke längre understödja (!) ett lands köpmanskär, hvilken, utan den ringaste orsak, mot vårt fädernesland uppträdt med det mest fanatiska hat. Vi hamburgare äro förnämligast pligtiga att icke vidare understödja en korporation, som nästan uteslutande har Hamburgs kredit och penningar att tacka för sin merkantila existens. (!!) Må derföre Hamburgs köpmän begagna sig af den stora makt, som till rättmätigaste vedergällning står densamma till buds och derigenom, att de undandraga de svenska handelshusen sina krediter, icke mera befrakta några svenska fartyg, kortligen genom att fråntaga den svenska handeln alla hittills medgifna understöd och lättnader visa, att den här rådande och vid hvarje tillfälle sig tillkännagifvande tyska sinnesstämningen icke ostraffadt fördrager ett fräckt förorättande. Må Libeck samt de mecklenburgska och preussiska östersjöstädernas köpmanskårer förbinda sig till ett liknande förfaringssätt. Hamburg, September 1870 Ofvanstående är visserligen endast ett curiosum, men är dock intressant nog såsom vitnesbörd derom, huru långt (animositeten kan sträcka sig i Hamburg emot dem, som nu betrakta Bismarckismen på samma sätt som hamburgarne gjorde för några år sedan. Dagbladet anmärker för öfrigt ganska riktigt: Uppgiften om svenska köpmanskårens uteslutande beroende af Hamburg torde endast vara ett dumt skryt, men kan möjligen hafva det goda med sig, att svenska köpmän hädanefter söka helt och hållet frigöra sig från hvarje sedan äldre tider möjligen ännu befintlig återstod af dylikt beroende. Uppmaningen till affärernas afbrytande är löjlig, ty i affärer gäller väl endast det ömsesidiga intresset, och huru morska de goda hamburgarne än nu under kriget äro, torde de nog efter dess slut gerna återknyta de förbindelser, af hvilka de kunna skörda vinst, Hvarom icke, så mycket sämre för dem. Med den fräckhet, en börsmatador skulle hafva visat genom nedrifvandet af ett å börsen anslaget telegram, lärer det enligt Stockholmsposten förhålla sig på följande sätt: Rätta förhållandet är, att telegrafdepeschen blef af en dertill oberättigad person uppsatt på orätt ställe, och ena af börskommitterade, som dertill egde både befogenhet ach pligt, befalde en vaktmästare att bortflytta berörde telegrafdepesch till det ställe uti börsföreningens lokal, der alla andra underrättelser från krigsteatern genast efter ankomsten uppsättas. Denna åtgärd tilldrog sig blott rioga uppmärksamhet, långt mindre gaf den anledning till jubel af de närvarande. Icke desto mindre synes den hafva blifvit utstofferad och gifvit anledning till att uti tyska tidningar orda om den fanatism, och det hats, sam här skulle vara rådande emot Tyskland och om den fräckhet, hvarpå en aktad Stockholms börsledamot skulle hafva gifvit profi, EEE Kronprinsessan Lovisa nedkom i natt kl. i3 med en son. enliot i dag an