Aftonbladet – 27 september 1870, sida 2

situationen blifvit förändrad genom republikens proklamerande i Frankrike. Den offentiga meningen i de romaniska och slaviska änderna i Europa, hvilken redan vid krigets början var ganska sympatetisk för Frankrike, har nu blifvit det i ännu högre grad. De nationelt-ryska tidningarne Moskow, Wijelomosti, Petersburgs börstidning, Golos 0. 8. V. ,ttra sig ytterst häftigt mot Tyskland. De rkänna den tyska krigföringens storartade öreträde, men de begära det oaktadt, att Ryssland skall intervenera till förmån för det lyckliga Frankrike. Franska tidningar ha berättat, att geneal Garibaldi väntades till södra Frankrike ör att taga befälet öfver en friskera afitaienare, som håller på att uppsättas der, och nans uteblifvande hittills har förmenats vara örorsakadt af sjukdom; men nu öfverraskar ss en korrespondent i Florens med den nyheten, att rätta orsaken, hvarför generalen ej kunnat begifva sig till Frankrike, är, att den italienska regeringen håller honom fången på Caprera. Korrespondenten skrifver härom den 19 Sept. till Neue freie Presse följande: Den, som tagit till valspråk: Rom eller döden!, hålles såsom fånge på Caprera,! under det att de italienska trupperna stå utanför den eviga staden. Missnöjd med hvad som tilldrager sig i hans fädernesland, riktade han sin blick på den franska republiken och, alltid beredd till en storsinnad hänförelse, erbjöd han henne sina tjenster. Den gamle hjelten väntar på svar; svaret kommer icke. Regeringen lägger beslag på det. Prefekten i Lyon å sin sida telegraferar till Stefano Canzio, Garibaldis måg i Genua: Nous attendons toujours Garibaldi; les enrölements continuent; vient-il? que fait-il? (Vi vänta ännu alltjemnt Garibaldi; inskrifningen fortgår; kommer han? hvad gör han?) Om detta telegram erhåller regeringen genast kunskap, och när Canzio genom ett annat telegram meddelar sin svärfar den franska förfrågningen, undanhåller den italienska regeriagen honom detta godtyckligt. Telegrafyrån underrättar härom Canzio och förklarar den ministeriella befallningen med artikeln 20 i telegrafreglementet. Men denna artikel innehåller blott, att sådana telegram, som hota statens säkerhet, strida mot landets lagar eller såra goda seder, skola undertryckas! Kan detta tillämpas här? Någon oskickligare förevändning kunde man ej hitta på. Garibaldi skref under sin uppbrusande vrede till Canzio: Min käre son! Från franska regeringen har jag ej fått något svar, och det otyg (quella robaccis), som kallar sig den italienska regeringen, håller mig fången., Ja, verkligen fången; ty då generalen lät fråga befälhafvaren på Messagiere, om något hinder vore i vägen för hans afresa, svarade denne, att han fått befallning att ej göra honom något omak, men icke heller låta honom resa utan att förut derom underrätta regeringen. Denna förklarade då, att hon för sin neutralitets skull icke kunde tillåta generalen att resa. Men att neutraliteten skall ha något att skaffa med, att en fri medburgare vill resa utomlands, det kan hon ej försvara. Emellertid heter det, att Jules Favre underrättat Visconti-Venosta, att han ämnade skicka ett krigsskepp till Caprera för att hemta generalen. Den italienska regeringen råkade i icke liten förlägenhet öfver denna franska artighet, och med detta räddhågans mod, som är henne eget, svarade hon genast, att hon skulle betrakta detta såsom en bestämdt fiendtlig handling. Så stå sakerna nu. Skall det lyckas lejonet på Caprera att lemna sin bur?