Aftonbladet – 27 september 1870, sida 2

STOCKHOLM den 27 Sept I den fullkomliga apati för de faror, som hota rättstillståndet på kontinenten, hvari Englands statsmän alltmer törsjunkit, är det glädjande och uppfriskande att en gång höra en stämma höja sig, som ännu har någonting qvar af klangen från Pitts och Cannings tid. Det var endast för några dagar sedan de stora Londontidningarna innehöllo en redogörelse för ett tal, som en af det engelska kabinettets mest framstående medlemmar, skattkammarkanslern Lowe, hållit vid en för honom gifven bankett i Elgin i Skotland och der han förklarade att England på inga vilkor kunde intervenera till Frankrikes förmån. Som det synes närmast föranledd af detta tal, har en af Englands mest ansedda diplomater, den som minister i Madrid och Konstantinopel vid kritiska tidpunkter bekante sir Henry Bulwer Lytton tagit till ordet och i en till Times insänd skrifvelse uppmanat regeringen att ej längre sitta med armarna i kors och lugnt åse den förfärliga olycka, hvaraf dess granne och bundsförvandt nu hemsökes. Han uppmanar först och främst ministrarna att iskalla parlamentet. Om vi ha en konstitution, säger han, hvaröfver vi kunna vara stolta, böra vi i det ögonblick de vigtidaste saker föregå inställa dess verksamhet? Böra vi låta det tros och sägas, att Englands representanter äro upptagna af en passande verksamhet, när de oupphörligt afhandla ärenden, till hvilkas diskuterande en sockenstämma är tillräcklig, men ej dugliga att behandla stora nationella angelägenheter? Det är sannerligen ej passande att en taysall, men eynisk minister dansar uppe i lang: Skotland oct !vckönskar landet till att han ej kan göra någonting hättre än att dansa, när kejsarriken ramla och Engi nd uppfordras att göra sin skyldighet mot Gud och sin nästa i den höga ställning, hvari Försynen stält det. Men detta är ej allt, fortsätter han, Vi ville gerna se, hvad parlamentet skulle vilja sanktionera eller icke i denna kritiska tid. Det är lätt att säga, att regeringen bör göra eller icke göra det eller det. Regerinfan i vårt land måste rätta sig efter landets änslor och åsigter, och dessa kan hon endast lära känna genom att rådpläga med de båda parlamentshusen, isynnerhet med det hus som är valdt af den stora massan af engelska folket. Men ingen minister, huru skicklig och djerf han än må vara, kan måhända vid en stor och plötslig kris, olik enhvar som hittills satt hans förmåga på prof, fullkomligt rättfärdiga sig med att han kan stå till svars för parlamentet, och parlamentet sjelft kan icke gifva råd med någon auktoritet förr än de förhållanden, under hvilka det sammanträder, blifvit fullständigt diskuterade. Jag hyser stort förtroende både till mr Gladstone odh till lord Granville; men hvilket fel de än må hafva i fråga om handhafvandet af utrikesärendena, icke är det ett alltför stort sjelfförtroende, och jag betviflar, att de skola hafva full tillit till sig sjeliva ntan att stå i behörig kommunikation med natior nen, Jag har en hög tanke om den talang pressen i vårt land utvecklar, men jag vill Xr ingen del sätta dess röst i stället för N Skulle det då ieke vara godt parlamentets. NN att sammankalla parlamenie. . Emellertid står det enhvar fritt att uttala sina förhopp... gar, hvilka än parlamentets åsigter må vara, och mina förhoppningar äro, jag tillstår det, blandade med en oro som tränger sig på mig så piosamt, att jag icke tvekar att uttala den och att sätta mitt namn under detta uttalande. Ju mera jag reflekterat, desto mera har jag känt mig öfvertygad, att mycket som i vår närvarande ställning blifvit sagdt i den förestäkningen, att det var vist och godt, i sjelfva verket varit orimligt och dåraktigt. Här hafva vi en den mest lysande stad, som civilisationen kanske någonsin skapat, uppfylld af konstverk, blomman af alla tiders kultur, besjälad af en tapper, intelligent och bildad kår af borgare. Framför den står en armå, uppblåst genom en följd af segrar, fostrad för kriget inom en nation der hvarje medborgare är soldat och väpnad med de fruktansvärdaste verktyg, det krigiska snillet kunnat upgfiona och den krigiska skick