Aftonbladet – 26 september 1870, sida 3

NOTER OTTAR Professor Nordenskiölds expedition till Bordgrönland. (Ur Ny Idustrerad Tidning.) Från den svenska vetenskapliga expedition till Nordgrönland, hvilken i våras afgått från Kjöbenhavp för att under sommarens lopp anställa Fetepskapliga nndersökningar i denna fe af det arktiska området och vidtaga föreradänds åtgärder för den större polarexpedition med ötvervinttitg, som för nästa år är tillärnad, har i dessa dagar den första underrättelsen anländt. De resande (professor Nordenskiöld, docenten Berggren från Lund, l. dr Nordström från Stockholm och stud. Öberg från Upsala) hade då brefvet afgick i nära en månad vistats i Nordgrönland och töro belåtna med utbytet af dessa veckors verksamhet. — Gtenom benägen välvilja af krefvets mottagare, öCH i enlighet med prof. Nordenskiölds före afresan gjorda medgifvande, kunna vi i dag meddela våra läsare utdrag ur detta till en vän i Stockholm adresserade bref, dateradt Kristianshåb (omkring 69 grad. nordlig bredd), den 29 Juli 1870. Professor Nordenskiöld skrifver: — — Sowm du vet, afreste vi den 15 Maj från Kjöbeohavr och kommo efter att vid Kap Farewell hafva utstått en ytterligt svår storm, den 2 Juli om morgonen till Godhavn. Här mötte oss i början en mängd svårigheter, hufvudsakligast beroende på omöjligheten att anskaffa folk för de Båtar, vi behöfde. Inspektören var frånvarande och kolonistyresmannens familj sjuk, och denne sjelf derigenom så bortkommen, att vi af honom icke kunde erhålla något verkligt biträde. Med allt detta såg det till en början ganska mörkt ut med möjligheterna att uppnå de resultat, vi påräknat. Förhållandena ändrade sig dock fullständigt, då den energiske inspektören. för Nordgrönland, hr Krarup Smith, återkom. Nu erhöllo vi ej allenast det för oss nödiga manskapet, gätar med mera; utan kommunikationerna mellan Nordgrönlands kolonier, upprätthållna af grönländska handelsskutor, ordnades inom kort på det för oss mest lämpliga sätt, som var möjligt. Den 10 Juli om aftonen afreste vi med en sådan skuta till Egedes-minde, dit vi redan följande dag ankommo. Här delade vi oss i tvenne partier: jag, Nordström och Berggren reste med en af expeditionen inköpt hvalfångstslup till det inre af den förut af europåer knappast besökta Anleitsivik-fjorden. Öberg hyrde sig en annan slup och begaf sig på i dragguivgstärd i utanför liggande skärgård. Min afsigt med resan till Anleitsivik-fjorden var att från dess innersta sträckning framtränga på den der framskjutande inlandsisen. Isfärden börjades den 19 Juli om morgonen. Alla man bjelptes åt att forsla upp provianten m. m. :å isen, hvartill åtgick nära nog en hel dag. Sedermera begåfvo sig deltagarne i den egentliga isfärden vidare: Berggren och jag, åtföljda af två grönländare. Iolandsisens yta var i början ytterligt ojemn, så att föga utsigt fanns för oss att kunna framtränga längre än våra föregångare på denna färd (Dalager år 1750 och Whimper 1867), och redan efter en half dags obeskrifligt mödosamt framsläpande af den med proviant tungt lastade slädan, insågo vi omöjligheten att på detta sätt framgå längre. Vi qvarlemnade derför slädan och en del proviant, lastade det öfriga på våra skuldror och vandrade så längre in på isfältet. Den ojemna terrängen fortfor ytterligare en half mil; derefter vidtog eh sträcka af jemnare is, men denna i stället genomskuren af mycket stora, hundratals fot djupa klyftor, hvilka vi måste dels hopra öfver, deis krivggå. Snart upphörde dock äfven denna klyftregion och isen blef snarlik en vidsträckt hed, betäckt med en till två alnar höga tätt vid hvarandra radade is-tufvor (tuflika isbildningar); det hela höjde sig småningom inåt, med låga, vågformigt böjda dalar och kullar. Här och der mötte man dock åter dels klyftregioner, dels strida elfvar. Sjelfva ytan af en var hård och så full af från qvartersMn alnsdjup2, runda, vertikala häl af några libiers intill flera fots diameter, att man förgäfves skulle sökt ett från dylika bålor fritt ställe, så stor som en hattkulle. I botten på dessa hälor låg alltid ett nögra linier tjockt, lerartadt lager, i hvilket Berggren ) Vishet, rikedom och skönhet, allt befläckas om högmodet kommer till.