Aftonbladet – 24 september 1870, sida 2

i STOCKHOLM den 24 Sept, Det torde icke vara öfverflödigt att fästa uppmärksamheten derpå, att de underrättelser, som nu komma från de tyska lägren omkring Paris, böra mottagas med stor försigtighet. Då det numera är mycket svårt, om icke omöjligt, att få dylika uppgifter justerade genom att jemföra dem med uppgifter från Paris, måste det naturligtvis vara maktpåliggande för tyskarne att framställa alltiog på de belägrandes sida så förträffligt och ställningen i Paris så förtviflad som möjligt, för att derigenom imponera både på det öfriga Fiankrike och på de neutr2ia makterna. . Det visar sig nu, att Aateborgs Handeolsoch Sjöfarts-Tid.ag verkligen, såsom en och annan pastiuc, till sin upplattning är mera tysk a många tyskar. Då nemligen nämnde viad talat Om preussarnes annekterande eller, såsom det förskönande heter, återtagande af Elsass och Lothringen, såsom den enklaste och naturligaste sak i verlden, börja åtskilliga tyska politici protestera emot segervinnarens rätt att efter godtfinnande bestämma öfver de ockuperade provinsernas öde. Vi meddelade i går det ädla tal i detta syfte, hvilket dr Jacoby hållit i Königsberg och för hvilket han blifvit häktad. Nu börjar äfven ett eller annat tyskt blad något vakna ur segerruset. Så har Kölnische Zeitung, som före detta krigs utbrott var den enda tyska tidning, som manade preussiska regeringen att fullgöra sina förbindelser mot Danmark, nu också varit en af de första, som återkommit till någon sans. I en artikel med öfverskriften Krig och fredo yttrar Köln. Zeit. bland annat: Holländare, belgier, schweizare, danskar, norrmän, svenskar och nästan alla nationer tala redan mycket om Preussens äregirighet och eröfringslystnad. Detta är nu det tredje kriget, säga de, som Preussen förer under loppet af 6 år, och hvart och ett af dessa krig har slutat och skall sluta med stora eröfringar större än Ludvig XIV någonsin gjorde. Det är i sanning märkvärdigt, att icke alla folks sympatier äro för oss i ett krig, der vi ha rättvisan på vår sida. Men de påstå sig frukta Preussens militära öfvermakt, komma alltid med det svaret: Hvartill tjena alla ord? Handlingarne tala tyilligare. Voyez ce que vous avez fait en Slesviel Och låtom oss vidare betrakta de tyska tidningarne. Vi ha för oss en riktig uppsjö af olikartade eröfringsförslag. Många vilja eröfra franska Lothringen ända till Mosel, andra till Argonnerna eiler till och med till gränserna under medeltiden, andra vilja ätven taga Franche-Comte, som man kallar för det fria grefskapet Bargund. Man talar till och med om de flandriska provinserna. Många vilja emot ingångna traktater behålla danska delen af Slesvig eller tala till och med om Jatlands eröfring. Kunna vi väl gentemot dylika fakta begära, att främmande nationer skola tro oss på vårt ord, att vi tyskar endast äro oskyldiga, fromma hyperboreer, som alldeles icke tänka på några eröfringar? En inkorporering af nationelt område efter språkgräusen anse vi naturligtvis icke för någon eröfring, (en del af Frankrikes område vill således Köln. Zeit. att preussarne skola taga), men då Metz och Strasbourg äro demolerade, då vi kunna upprätta förskansade läger i Vogeserna,i Trier, hvar vi vilja, hvarför skola vi då eftersträfva Metz? Metz är lika franskt som Nancy, och Nancy är lika franskt som Paris. I Metz har franska talats sedan tusende år, det kunde således redan då Frankrike år 1552 tog det i besittning enligt nutida begrepp ej anses för en eröfring. Må man i himlens namn förskona oss ifrån att vilja göra eröfringar på grundvalen af det heliga romerska rikets urgamla gränser. Till denna oformliga koloss ha Belgien, Holland, Schweiz och till och med : flera nu ryska provinser hört, och det skulle vara vansinnigt att komma fram med sådana ideer. Vi skulle reta upp hela Europa emot oss och till och med frammana den europeiska koalition, på hvilken fransmännen skola förgäfves vänta, så länge vi ej allenast vinna segrar med vapen, utan äfven den herrligaste al alla segrar: hofsamhet och sjelfbeherrskning. Vi ha kaoske nu makt att flytta våra gränser in i Frankrike; men då åsamka vi oss för en ringa vinst alla öfriga nationers misstro, fruktan och hat, och vi kunna då ej