Aftonbladet – 23 september 1870, sida 2

STUOCKHOLM den 23 Sept. Fredsunderhandlingarne ha ng verkligen blifvit öppnade omedelbart emellan de fran ska och preussiska regeringarne. Ett telegram, som sent på eftermiddagen i går kom oss tillhanda, omtalar nemligen, att Jules Favre och Bismarck sammanträdt på det bekanta slottet La Ferriere, tillhörigt Rothschildska familjen och beläget i närheten af Paris. Telegrammet vet berätta, att Jules Favre skulle medfört bemyndigande af regeringen i Paris, att som vilkor för freden erbjuda raserandet af fästningarne Metz och Strasbourg, betalandet af två och en half milliarder francs i krigskostnadsersättning och som yttersta vilkor Elsass och Lothringens neutralissrande, Första föremå!et för de båda statsiÄnnens förhandlingar har varit frågan N 3nde konstituerande församlinom den blifvande kor . gens samtycke till ev. af provisoriska oolyringen afslutet fördrag. Few. 2MMet upp ser dock ej, om den preussiske statsmåNneD, såsom det hittills förutsagts från Berlin, väg rat att ingå i underhandling med regeringen i Paris, äfven med förbehåll af ytterligare ratifikation af en inkallad konstituerande församling. AÅnnu under de senaste dagarne har det berättats, att man i preussiska höge qvarteret var bestämd att endast anderhandi med Napoleon sjelt eller Bazaine. Troligt är dock, att man nu låtit denna betänklighet, falla. Åunnn i, dag ha vi erhållit tidningar från Paris, gående till den 16, förliden fredag. De röra sig naturligtvis så godt som uteslutande omkring den enda, allt uppslukande tanken: Paris försvar. Med dem följer det andra; Septemberhättet af Revue des deux Mondes, hvars krooikör denna gång är af mer än vanligt intresse. Efter att ha tagit en öfverblick af de senaste veckornas verldstilldragelser, undersöker han hvilka de innersta orsakerna varit till den stora ruin som drabbat Frankrike och han kommer i detta fall till följande resultat: Följ med blicken detta korta fälttåg, som börjar på nytt vid Chalons för att sluta vid Sedan, och ni skall om igen finra allt som har utmärkt den sorgliga början till ett jättestort krig, de oupphörliga öfverraskningarna, bristerna i organisationen, osäkerheten i ledningen, de envist bibehållna guanstlingsbefälen. Ingenting har ändrat sig, man beter sig som om man icke hade fått de hårdaste lexor, man gör hvarken mer eller mindre än förut, Hvem för i sjelfva verket högsta befälet? är det Mac Mahon, är det kejsaren? Det kan man ej urskilja, till den grad är den olycklige marskalk Mac Mahon synbart underkastad inflytelser, för hvilka han är det första offret. Det är icke en organisation, det är en påtaglig oreda i alla former, i militärrörelserna såväl som i styrelsens verksamhet; men detta är blott detaljer, det är tydligen nödvändigt att gå högre upp. Sanniogen är, att detta 1870 års krig, i hvilket man tanklöst inkastat sig, endast är den stora och fruktansvärda räkenskapen för ett politiskt system, som haft den verkan, att det i viss mån förslappat alla den franska organismexns driffjedrar, att börja med sjelfva armån, att den inympat bekymmerslöshet och böjelse för slöseri i våra affärer, Verksamheten har varit trög och omärklig, men det oaktadt förfärlig. I stället för att bland våra officerare underhålla en manlig täflan, smaken för alverliga kunskaper har man utvecklat vana vid löttsinne och gunstlingskap. Man har velat ha förekommande tillgivenhet, icke tjenster gjorda landet. Man har gjort experimenter och ändrat uniformer; man har offrat allt åt skenet, åt ptvärtes prål, utan att bekymra sig om. hvad som kunde göra vår arme god och stark till sin beskaffenhet, Summa summarum, man har försummat det väsentliga och solida. Det är knappt tre år sedan, man under den. senaste expositionen gaf medalj för en generalisigbskarta, onekligen mycket vacker, men som preussajps kände