Aftonbladet – 23 september 1870, sida 2

HSV val, MP MDIAIGIODULN UTI AI VBPUILVIATI vå (en af våra äldsta kolleger i London betecksl nar dem sålunda) påstå, att detta är detlta enda medlet att för alltid garantera Tysk-llu land mot hvarje krig å Frankrikes sida. Det p är tvärtom det säkraste medel att förvandla g: detta krig till en europeisk institution. Detlti är dessutom det säkraste medel att föreviga a militärdespotismen i det pånyttfödda Tysk-ire land och det för att kunna bibehålla detla vesterländska Polen Elsass och Lothringen. s: Det är det verksammaste medel att förvandla j d nästa fred till en vapennvila ända till detld ögonblick, då F.ankrike återvunnit nog styrka st för att kunna kämpa sig till återlemnandet ri af det förlorade området. Det är det verk-!h sammaste medlet att ruinera Tyskland och si Frankrike genom att låta dem ömsesidigt ir sönderslita hvarandra. in De, som upptäckt dessa garantier för enp evig fred, borde likväl känna af Preussens ti historia, af Napoleons röfvartåg med detjsi derpå följande fredsslutet i Tilsit, att användandet af dessa vålsamma medel att bringa p till lugn ett folk, fullt af lifskraft, endast!k leder till raka motsatsen af hvad man åsyf-k tat. Och kan då icke Frankrike till och med ä efter förlusten af Elsass och Lothringen jemföras med Preussen efter freden i Tilsit? Den mest chauvinistiske tysk skulle icke kunna påstå, att lothringaren och elsassaren hafva någon u särdeles stor längtan ,efter det tyska herravälji dets lycksalighet. ÅA andra sidan kan man jk vara säker på att pangermanismen och gräns-s garantiernas lära skola medföra vackra resul-k tater för Tyskland och Europa i Orienten. ir Enhvar som icke låter bedåra sig af stun-d dens segerrus och icke har intresse af att bedåra tyska folket måste förutse att 1870 års krig med nödvändighet skall medföra ett krig mellan Tyskland och Ryssland, likasom 1866 års krig medförde kriget år 1870. Vi säga med nödvändighet, oundvikligen, utom i den föga sannolika händelsen af en revolution i Ryssland. Om detta osannolika falld icke inträffat, måste kriget mellan Tyskland l och Ryssland betraktas såsom ett fulländadtn faktum. Detta krigs lycka eller olycka beror endast af den hållning de tyska segrarne nu komma att antaga. Om de bemäk-k tiga sig Elsass och Lothringen, skall Frank-j8 rike deltaga i kriget säsom Rysslands bunds7 förvandt. Om de deremot sluta en hederlig !! fred med Frankrike, skall det krig de få med r Ryssland frigöra Europa från den moskovitiska diktaturen, låta Preussen uppgå i Tysklund, möjliggöra en fredlig utvecklivg för den vesterländska kontinenten och ändtligen i Ryssland medföra en revolution, hvilkeos elementer endast behöfva en yttre impuls för att komma till utbrott till det ryska folkets eget bästa.n Folkpartiet i Königsberg har hållit en sammankomst, hvarvid det förenade sig om att yttrycka följande gemensamma tanke: De här församlade medlemmarne af folkpartiet uttala såsom sin öfvertygelse, att hvarken Napoleons krigsförklaring eller de tyska härarnes va-l penbragder gifva segraren rättighet att bestämma (c öfver invånarnes i Elsass och Lothringen politi-; ska öde. Med stöd af folkens sjelfbestämmelserätt, i frihetens och fredens intresse protestera f vi mot hvarje med våld verkställd annexion af franskt område l Den bekante republikanen dr Jacoby mo-j! tiverade i följande tal resolutionen: I Hufvudfrågsn, på hvars afgörande alltw hänger, är denna: 1 Har Preussen eller Tyskland rätt att till1 egha sig Elsass eller Lothringen? f Man säger oss; Elsass och Lothringen hals förr tillhört det tyska riket. Frankrike har!t med list och våld bemäktigat sig dessa länl der. Nu, då vi besegrat fransmännen, är det ! icke mer än rätt och billigt att vi återtaga rofvet från dem. Mine herrar, låten icke förleda er af vac-! kert klingande ord! Om man erbjöde ederdq alla verldens riken, så låten icke locka ederv att tillbedja maktens afgudar! Pröfven denna vackert khogande fras — och I skolen finna att den icke är någonting annat än ett be-lt mantlande af de gamla, barbariska kanonert nas rätt. 1 t Elsass och Lothringen — säger man — voro tysk egendom och måste åter blifva ty-: ska! Hyury — fråga vi — ha då Elsass och Lothringen inga inbyggare? Elier äro måhända inbyggarne å dessa landsträckor vilje4 lösa ting, som man utan några omständig-s heter kan taga i besittning, med hvilka man 1 kan styra och ställa efter behag? Till och i med den ifrigaste, den mest inbitne annek-li tionist erkänner att elsassaroe meå kropp och själ äro fransmän och vilja förblifva fiansmän. Och om desse än hade aldrig så svårt förbrutit sig mot oss, så skulle det dock vara stridande mot all mensklig rättvisa, om vi med tvång gjorde dem till tyskar eller mat deras vilja införlifvade dem med Preussen eller någög annan tysk stat. Ming herrar, det fions ett gammalt tyskt ordspråk, hvilket är så sannt, att det blifvit upphöjdt till ett allmänt gällande: 6 I f l l I 1 l Hvad du icke vill att dig skall ske, Det skall du ej en ännan ge. Å Huru skulle vi betrakta det, hvad skulle! våra nationalliberala säga, om en gäng ett! segrande Polen ville med kanonernas rätt l återfordra och annektera provinserra Posen ! och Westpreussen? Och likväl skulle der-l för kunna anföras samma skäl, som man vill : f Il L I s I 1 S l 1 I 1 t göra gällande för en annexzion af Elsass och Lothringen. N ; Nej, mine herrar, det är vår pligt att stå upp mot sådana sträfvanden af nationel egennytta. Låtom oss stå fast vid rättvisans grundsatser i det offentliga lifvet såväl sam i det enskilda. Sägom ut såsom vår innerligaste öfvertygelse, ätt hvarje införlifvande af främmande område mot dess inbyggares vilja är en kränkning af folkens sjelfbestämmelserätt och derför lika förkastligt som förderfligt. Låtom oss, utan att vilseledas af ögonblickets segerrus, ivlägga vår protest mot hvarje våld å inbyggarne i Elsass och Lothringen. Blott den, som aktar andras frihet, är värdig egen. Enligt Times hafva stora massor af franska flyktingar ankommit till öarne i Kanalen, synnerligast till Jersey, hvarest i förra veckan på en enda dag inträffade omkring 700 fransmän i båtar från S:t Malo. 1följd häraf har det blifvit dyr tid på dessa små m Mt fA VD Fr rn