Aftonbladet – 21 september 1870, sida 3

a nungens af Preussen öfverbefäl. Napoleon II blir krigsfånge. RESTER Tysklands förluster. (Ur Economist.) Man har ännu väl föga kommit att tänka i på, hvilka ofantliga ansträngningar Tyskland gjort, eller till hvilken grad det har satt sitt framtida väl på spelidet pu pågående kriget. Det är väl sannt, att det icke gjort en levte en Jmasse — ingen nation har någonsin gjort eller kunnat göra detta, icke en gång sydstaterna i det senaste amerikanska Nriget Y de hade negrerne qvar för att plöja och skörda i men det har ställt under fanorna i verkliga marscherande eller marschfärdiga rege menten hela sin ungdom, alla personer mellan 21 och 26 år, som fysiskt äro i stånd att bära vapen. Det har påståtts, och vi se in Itet skäl att betvifla det, att 1,200,000 unge Imän af alla klasser i Tyskland, från konungens äldste son till den ringaste bonde, äro jverksamme i kriget antingen i fronten eller reserven — en verklig reserv, väl till märkandes, genast färdig till handling; och ytterligare 200,000 måste vara sysselsatte att tillverka, hopsamla och fortskaffa krigsförnöjdenheter. Den rubbning i det vanliga lifvet, som förorsakas af en dylik rörelse, måste vara nästan oberäknelig. Man hör mest talas derom från landtdistrikterna, emedan kriget började under skördetiden, men desorganisationen måste vara mycket större i städerna, der proportionen af ungdom är betydligt större. Denna aftappning måste förorsaka, och såsom viinhemta af hundratals berättelser, förorsakar den verkligen en partiel stockning i verksamheten i alla faktorier, gjuterier, banker, handelsbodar och stadsetablissementer af alla slag — i alla universiteter, i alla grufvor och i alla åkerbruksgöromal utom de nödvändigaste; och mycket af denna förlamning måste fortfara i några år. De ynglingar, som nu inträdt i krigstjenst, skola ej börja att göra nytta förr än 1874; ty de måste tjena sina tre är i armen, hvilken nämnde år skall bli helt och hållet förnyad, och de komma ej att bli till verkligt gagn före 1876, emedan de behöfva minst två år att förvärfva erforderliga kunskaper. Efter de nu utkommenderade soldater, som aldrig äro att hemför-vänta, skall ett fortfarande tomrum uppstå i det tyska lifvet i nära ett halft århundrade. Alltid skall det bli så och så många färre duglige i den och den åldern inom hvarje klass från bönderne till prinsarne. Huru stort detta tomrum skall bli, kan ej ännu bestämmas, emedan tyskarne icke offentliggöra några sjukhusrapporter, men i bästa fall kan det ej bli mindre än en sjettedel af hela den använda styrkan — 200,000 man; det kan myc-ket väl bli en fjerdedel — -300,000 man; och i händelse af nederlag eller en utbrytande farsot kan det mycket väl bli hälften eller 600,000 man. Ryssland förlorade mera i Krimkriget. Till på köpet innefattar denna förlust ett ofantligt oproportionerligt antal af de bättre uppfostrade klasserna. Dödspro-portionen bland officerarne är nästan otroligt hög, nära dubbelt mot den rätta proportionen, och som de preussiska officerarne icke ha någon utmärkande uniform, måste detta härröra af en utomordentlig ifver, hvilken de bildade i ledet taga till efterdöme. Antalet döda af sår skall dessutom bli större i denna klass; under det att deras antal, som dö af sjukdomar, dålig föda och ansträngnipgar skall bli ojemförligt mycket större bland dem än bland den mera härdade allmoger. Den stränga, men verksamma politik, som förvägrar tält i fält, tager lifvet af dessa män i tusental, emedan de, och endast de, i hög grad känna den börda de nödgas bära. Om man tager alla dessa omständigheter i betraktande, är det ingen öfverdrift att påstå, att Tyskland skall förlora en tredjedel, kanske hälften af sin bildade ungdom, en cmätlig förlust äfven för ett folk, hos hvilket en hvar har någon anstrykning af uppfostran. Hela återstoden skall för öfrigt komma hem såsom mindre kraftige män och mindre duglige tillvarbete för lifvets uppehälle — ty om kriget icke demoraliserar, så gör det dock att allt annat arbete förefaller motbjudande. Men detta är ej ens allt. Tysklands stränga militära organisation har förändrat alla sedvanor ända till den grad, att det kommit ur bruk för männen att gifta sig, innan de ba uttjenat sin tid, och att det blifvit brukligt att gifta sig straxt derefter, och förlusten oppstår således nästan uteslutande bland Tysklands kraftfulla fästmänn. Vi kunna i en handvändning förtydliga verkan häraf genom att antaga ett utomordentligt fall. Antagom, att hela armen omkommer; då skulle mellan 1870 och 1874 alldeles inga äkterskap mellan unga personer ingås och sannolikt skulle två millioner färre barn födas till verlden — en skilnad,, som blefve märkbar i hela generationer. Afven såsom det nu är, skall skilnaden högst sannolikt bli tillräcklig att hämma den tyska utvandringsströmmen och att derigenom utöfva ett märkbart inflytande på välståndet i Förenta Staterna, hvilka draga nästan bela vinsten af detta flöde af starke män, beredvillige till tungt arbete. Den allmänna verkan af kriget skall derföre bli att betydligt och på en gång förminska Tysklands befolkning, att ännu betydligare inskränka dess tillväxt och att lägga den tyngsta proportionen af dessa båda förluster på de bildade klasserna, hvilka alltid i ett land, med underfördelad förmögenhet, ha stor svårighet att öfverflytta sin bildning på sina efterkommande, Så till vida är krig ett oblandadt ondt, och man måste komma ihåg, att den stora gengäld, man så ofta påstått kriget gifva, i sjelfva verket är att skrifva på disciplinens räkning. Attmilitärtjensten förbättrar fysiken, är säkert. Att när en hel nation uppfostras till soldater, det förbättrar moralen, är mycket sannolikt. Att det obeskrifligt förhöjer förmågan till sträng organisation, d. Vv. s., obeskrifligt förminskar frestelsen att förspilla arbete, kan medgifvas, ehuru vi tro, att de, som resonnera så, gå för långt. Men alla dessa fördelar äro att tillskrifva disciplinen, icke kriget, för hvilket den är en förberedelse, under det att detta sistnämnda endast omintetgör mycket af den föregående dressyren verkan. Trupper återvända alltid frän kriget mindre friska, mindre organiserade, mina TT FE SK VR ot