Aftonbladet – 21 september 1870, sida 3

bourg, skall hafva fallit i onåd. Det heter ou, att general Manteuffel skall öfvertaga befälet öfver belägringsarmen. Försvaret af Toul. Fästniogen Toul har under loppet af förra veckan bombarderats med stor våldsamhet men den tappre kommendanten, major Hack vid kavalleriet, har hittills lyckligt afslagit alla anfall. Den 10 dennes ökades tyska styrkan utanför Toul med 3000 man baierska ixuppen; utom dessa består belägringshären af 5 bataljoner, infanteri samt artilleri och kavalleri. Man väntade ytterligare förstärkningar, ty ett rykte gick, att 5000 man franska mobilgardister voro under framryckning för att undsätta fästningen. Om bombardementet den 10 dennes skrifver en korrespondent till Rein. Zeitung: Från kl. 7 i morse är beskjutningen i full gång; i medeltal aflossas 8 skott i minuten mot fästningen från det svåraste belägringsartilleri. Staden brarn-vid middagstiden på 6 ställen, men dessa eldsvådor släcktes lycktigt. Fäst-: ningen besvarade elden ganska lifligt med granater. Den 11 dennes skrifves från Toul till Köln. Zeitung: Med det snaraste skall en hel division infanteri med 4 batterier reffladt fältartilleri anlända hit, för att med förökadt eftertryck angripa fästningen. Det är af allra största vigt, att man snart får bugt på Toul, då vi i motsatt fall icke kunna begagna jernvägen till Chålons, som är alldeles nödvändig för att förse trupperna vid Paris med lifsmedel. Ställningen i Elsass och Lothringen. Den engelske pastorn i Darmstadt har i Standard infört en vältalig uppmaning att bispringa de olyckliga inbyggarne i de af preussarne besatta franska provinserna, ty de äro i saknad af de enklaste lifsförnödenheter, utsatta för köld, svält och smittosamma sjukdomar. Pastorn lemnar en rörande skildring af den trohet, med hvilken befolkningen, trots alla pröfningar,, håller fast vid Frankrike och hoppet om dess seger. Till en stackars hustra sade han: Nu är det snart öfverståndet; kejsaren har gifvit sig till fånge och Mac Mahon har kapitulerat. Hon svarade: Nej, herr pastor, kejsaren är icke Frankrike och kriget är ännu inte slut. — Menn, sade presten, hvar äro soldaterna? Hvar? svarade hon och hennes ögon fylldes med tåar, de äro i hela Frankrike. Tre af mina söner äro dödade, men, mon diew, jag har innu fem qvar, som äro färdiga att gå emot ienden. Till en annan hustru sade han: Men vore det nu icke bättre att kriget upplörde? — Nej, nej, svarade hon, hellre rille jag dö och se allt. hvad jag eger förtördt, än att vårt sköna Lorraine skulle komma i preussarnes händer.