Aftonbladet – 21 september 1870, sida 2

som uppriktigt räckes honom i religionens och Italiens namn. Mottag 0. 8. v. G. Lanzaxr Af utrikesministerns cirkulär, som är dateradt. den 7 Sept. meddela vi. följande in extenso: ; Min herre! Konungens regering har haft blott alltför många tillfällen att under de senare åren antyda faran : at den antagonism, gom råder mellan den pålliga: regeringen och Italien. Denna fara, som ofta er: kännts af makterna, hade likväl då icke den ka-l. rakter af afgörande allvar, som den nu antager och Bvarom jag upplyst er i mitt cirkulär af den 29 Aug. . i Om det finns någon grundsats i den positiva rätten, som erkännes af alla auktoriteter, så är det den, att hvarje regering är berättigad och förpligtad att sörja för sin egen säkerhet samt att sätta sig emot hvad som kan utgöra en fara för henne och ett hinder för det beskydd, hon är ekyldig sina undersåters väsendtliga intressen. Septemberkonventionen har också lemnat könungens regering frihet att handla i de förutsedda eller. oförutsedda fall, då förhållandena på det pådiga området skulle utgöra en fara för eller en otelse mot Italiens lugn och säkerhet. Men om i September 1864, då ingenting berättigade till förutsättningen, att försöket att försona romarnes intressen med påfvestolens icke skulle företagas under full fred, ett dylikt förbehåll ansågs enligt med rättvisan, tyckes det vara öfverflödigt att anmärka, buru berättigad tillämpningen deraf är för närvarande, Italien, hvilket likasom de till de båda krigförande nationerna angränsande länderna verkligen är förpligtadt att ej uraktlåta något för att betrygga sin säkerhet, förhindras derifrån af detsakernas tillstånd, som i en enclave på halfön bibehåller en teokratisk regering i förklarad fiendtlighet mot Italien, hvilken enligt sitt eget erkännande icke kan ega bestånd utan främmande inblandning och hvars område erbjuder en operationsbas för alla elementer till oordning. Nu, då kriget mellan Frankrike och Tyskland har antagit en ytterlig karakter och utsätter de internationella förhållandena för stor osäkerhet, gäller det.för oss icke längre i den romerska frågan endast en rättmätig återbördning af våra rättigheteroch intressen, utan äfven nödvändigheten att uppfylla de befallande pligter, som äro grunden tiil regeringarnes tillvaro. terstoden af cirkuläret utgör egentligen endast en omskrifning af hvad premierministern yttrar i sin instruktion för grefve San Martivo, hvarföre vi anse det orödigt att belastas utrymmet med att ordagrannt återgifva denna del deraf. Under krigstumultet i vestra Europa har den czechiska frågan gjort ett icke oväsentligt steg framåt till lösniog i federalistisk riktniog. Vi hafva redan förut i korthet meddelat, att czecherpa 1 trots af den till förmån för tyskarne affattade vallagen vid! landtdagsvalen i början af Augusti detta år fiilogo en ansenlig majoritet ilandtdagen, hvilken öppnades den 16 i samina månad. Redan på förhand hade fem delegerade af czechiska partiet erbjadit det tyska en försoning på grundvalen af Böhmens statsrättsliga sjeltständighets erkännande. Underhandlingar inleddes med delegationen af det tyska partiet, men kunde icke leda till något resultat, då tyskarne i Böhmen icke hafva något annat politiskt mål än att så mycket som möjligt stärka och befästa det nationella och politiska sambandet med rikets tyska provinser och medelbart med Tyskland. ÅA tyskarnes sida vär professor Herbst (f. d. ministern), å ezechernas Ladislas Rieger hufvudmannen. Underhandlingarnes närmaste praktiska ändamål var att förena sig om gemensam svarsadress på det kejserliga trontalet; men detta försök. blef alldeles fruktlöst. Den czechiska majoritetsadressen förkastades helt och hållet af tyskarne, hvilka framlade en af Herbst utarbetad -minoritetsadress. Hvardera adressen innehåller en samtwanträngd framställning af partiets nationella och politiska program. Den 14 slutades adressdebatten och kom saken under omröstning. Resultatet blef, att den czechiska adressen enhälligt antogs, sedan samtliga tyska deputerade haäde lemnat salen. . Czecher och tyskar bafva således bytt om roller. I fjol var det cz cherna, som lemnade: sessiohssrummet för, att protestera mot den tyska majoriteten. Öjverlandtmarskalken uppsköt derpå landtdagens förbanälingar på obestämd tid, som det heter med. kejserligt bemyndigande. De nationaltyska tidningarne i Wien och framför alla Neue Freie Presse kunna icke finna nog starka, ordatt attrycka sin harm och förbittring öfver denna czechiska förmätenhet,, som icke vill erkänna riksrådet. . I, flera orgener säges det rent ut, att om icke Österrike kan taga bugt på den czechiska uppstudsigheten, så finnes det en anvan stormakt i Europa; som snart skall veta att bringa czecheröa till förnuft. Som. bekant. hafva de nationella tidningarne i Berlin redan lofvat att komma tyskarne i Böhmen till hjelp, så snart de blitvit färdiga med fransmännen. Under robriken Våra gränser mot Preussen innehåller Moskovskija Viädomosti följande artikel, som visar, att man i Ryssland verkligen och med skäl börjar blifva bekymrad öfver de faror, som i en framtid bota Ryssland från tveka grannar: