Aftonbladet – 19 september 1870, sida 3

Milena Små bref om folkhögskolan, L Herr redaktör! Fast verlden är af skälmar full, såsom det heter i visan, så torde dock Jo. Jo:x vara en af de värsta. Då han nemiigen i en :skalkaktig. dikt ger vännerna af:sin sångmö liksom en mångblomstrig bukett af glada infall, och vi begärligt gripa efter gåfvan och förnöjas af henne, så sticker oss plötsligen nägot i. handen, eller skanske rättare — i bjertat. Jag vill nu icke på allvar lasta honom, att de skiftrika rosorna hafva teggar; men han-hade gömt dem så listigt, att vi icke, det ringaste tänkte på, att, taga: oss till vara för dem, förr än det var för sent. Men rär taggen en gång stuvgit, återse vi aldrig rosen, utan att minnas svedan. En sädan ros; hundrabladig och hundrataggig, är. Jo. Jo:s Gubben med skåpetn. Kom hit, kom hit, godt folk och se Hvad-aldrig nånsin förr ni skådat! Kom hit, du Lars från Ingaryd, — nn Jag hör ur fickorna ditt skrämmello Hvem har icke otaliga gånger skrattat åt