Aftonbladet – 17 september 1870, sida 3

e dessa embetsmän vågar beträda ett hus uta tjatt vara beväpnad. Korrespondenten tilläg -iger: Både de täta infall, som göras 3 5 I skarpskyttarne på tyska sidan om Rbheir -Joch den ihärdighet, hvarmed de franska fäst : I vingarne försvara sig, vitna om att det fran I Iska folkets motståndskraft alldeles icke ä I bruten, och att det endast är det dåliga re . geringssystemet, som medfört den nuvarand katastrofen. Tyvärr erfara vi, att den kall: väderleken, i förening med förtärandet a omogen frukt, framkallat en dysenteri, son Iredan skördar talrika offer. I dessa daga har en adjutant från högqvarteret framfö Metz anländt till Mannheim för att reqvirer: 30,000 yllemaggördlar. Liknande reqvisitione; hafva blifvit skickade till andra städer : Baden, Tillståndet i Metz. Från sin korrespondent vid den preussiske hären utanför Metz har Daily Telegraph mottagit en den 2 Sept. daterad berättelse on striderna den 31 Augusti och den 1 Sept samt om tillståndet i och omkring Metz Det heter deri: I dag ankom till det preussiska högqvarteret med parlamentärflagg en officer ur marskalk Ba zaines stab för att hos preussarne anhålla om Jä karebhjelp. Hans berättelse om tillståndet i Metz är förfärlig. Han säger att den ofantliga mängden af sårade, som ligga på sjukhusen, och det stora antalet döda hästar ha framkallat en mycket elakartad tyfusfeber. Då det är brist på proviant, få trupperna ej föda nog för att kunna motstå sjukdomen och då de franska läkarne till en stor del sjelfve äro angripna, har man icke folk nog för att kunna sköta de sårade och sjuka preussiska fångarne. Generalen afslog icke dess mindre hans begäran; det gjorde honom ondt, sade han, men han måste säga nej, ty de preussiska läkarne bade fullt upp att göra och ban kunde icke påtaga sig ansvaret genom att bevilja den framställda begär ran utan konungens samtycke. Den bedröfvelse, som aftecknade sig i den stackars officerns ansigte, då han fick detta svar, skar en i hjertat; sjelf såg han ut som om han var halft utsvulten och -han sväljde det glas vin jag bjöd honom som om det varit nektar. Min herre,, sade han, i det ban tryckte min hand, det är ett sorgligt tillstånd, men den tid kommer nog då vi kunna lära dessa obarmhertiga menniskor, att vi kämpa i det nittonde århundradet. Det förekom också mig att preussarne väl kunnat uppfylla hans begäran så mycket mer som fransmännen på preussarnes anmodan sände en ambulanskår ur Metz till Gravelotte för att sköta deras sårade och sjuke. Dessutom finnas här massor af frivilliga sjukvårdare. Man kan icke gå ett steg utan att se det välbekanta röda korset på en hvit bindel. Då jag för fyra dagar sedan var i Pont-å-Mousson voro kaföerna fulla af dem och deras väsentligaste sysselsättning syntes då bestå i att spela kort och dricka öl Mac Mabon, I ett bref från Namur till Journal des Debats af.den I dennes läses följande: Jag är i tillfälle meddela er nogoranna underrättelser -om marskalk Mac Mabon, hvilken icke, såsom man påstått, är död, och hvilkens tillstånd till och medjrär temligen tilifredsställande. Marskalken fördes från Sedan till Pouru-aux-Bois, en ort nära gränsen, till märens slott. Hertiginnan af Magenta har begifvit sig till honom. Fiere af hans adjutanter och ordonnansofficerare äro hos honom. -Marskalkens blessyr är svår, men ingifver icke mera några farhågor, och hans tillfrisknande är numera endast eu tidsfråga. Man väntade honom här hos en magistratperson, der alit var i ordning för hans mottagande. Ena depesch har nyss ankommit af innehåll, att ban ännu befinnes alltför svag för att med full trygghet kunna transporteras. Så snart hans läkare icke mera fioner någon olägenhet förensd dermed, skall marskalken afresa till Namur för att stanna der till sitt tillfrisknande. Krigsministern, general Eeflö, har från marskalk Mac Mabon mottagit följande bref: Pouru-aux-Bois d. 8 Sept. 1870. Herr minister! Jag har äran meddela eder, att jag af preussiska militärmyndigheternaerhållit tillstånd att låta föra mig till en liten by vid namn Pouru-auxBois, belägen några mil från Scdan åt Belgien till: Såsom krigsfånge kan jag enligt kapitulationsvilkoren icke åter inträda i tjenst under detta fälttåg; men då jag efter den katastrof som drabbade den armå6, öfver hvilken jag förde befälet, vill i likhet med större delen af armåns officerare lela mina soldaters öde, ämnar jag, så snart min olessyrs tillstånd tillåter mig att resa, hvilket, enigt läkarnes utsago--skall inträffa om fem eller ;ex veckor, hos preussiska myndigheterna anhålla om att blifva internerad någonstädes i Tyskland. Värdigas mottaga, hr minister, försäkran om min nögaktning. Mac Mah ac Mahon, marskalk af Frankrike. Fransmännen i Belgien. En korrespondent till Independance Belge skrifver den 6 dennes från Namur: Under de sista dagarne har Namur bytt om itseende. Utanför alla kafter ser man franska fficerare, till en del af högre rang. Vid hvarje teg träffar man rödbyxor. I går afton besökte ag den stora kasernen, der i ett brokigt virrvarr igga kyrassierer, husarer, chasseurs VAfrique, arillerister och trainsoldater, för det mesta med ina hästar. De stackars.djuren äro alldeles utläpade och sadelbrutna och se ut som skinn och en. Några af dem vöro sårade. Jag gaf mig il. pråk med en trainsoldat, som såg helt upprymd it. Han berättade mig, att det i närheten af Sådan hade lyckats preussarne att afskära en stor transvort af lifsmedel, som var bestämd för platsens :; roviantering. En kyrassier med tre utmärkelseecken på armen förband sin fot samt beskref på ; itt sätt slaget vid Sedan. Det var ensydländing. Jag hade gevärseld framför mig, gevärseld från! löger, gevärseld från venster — det var icke möjigt att uthärda Hans kyrass var äfven betäckt ned bulor. Vid sidan om honom satt en af hans tamrater och blossade med dyster min ur sin pipa ch ville icke svara på de frågor, som ställdes till wonom. Midt på gården sågs en gammal hvitårig bonde från Ardennerna. Han egde endast in kärra och sin häst, sedan han sett sin egeniom tagas i beslag af trupperna. Efter att bafva Nifvit inryckt med i återtåget, hade han endast ått tid avt befria sin enda häst från kärran, för! fly undan de preussiska uhlanernpas lansstygn.