Aftonbladet – 16 september 1870, sida 3

tidsfrön, Orla Lehmann var mer ån någo annan enskild man representant för den ände som då genomströmrnade danska folket. Båd Ji den nationella kampen mot det schleswig I holsteinska upproret och i frihetssträfvanden: .Jvar han den naturlige ledaren. Huru myc Jken del han hade i enskildheterna af grund lagsförslaget, veta vi icke; men det vär a .shans ande det i sin helhet bar prägeln Denna klarhet och enkelhet, detta fullstän Idiga genomförande af frihetens stora ideer Idenna frimodiga tillförsigt till folkanden detta öfverflyttande af idealet på verklighe Iten stå i full harmoni med häng tänkesätt TEfter grandlagens genomförande och det lyck. liga slutet på striden mot upproret år 185( såg det ut som om deideer, åt hvilkas tjens Orla Lebmann egnat sitt lif, skulle vinna er slutlig seger. Detta visade sig vara en miss. rökning. Striden började igen, och Lehmanr saknades icke deruti. Hären hade vuxit men han gick ännu alltid i spetsen för densamma, och under det han med sin sällsynta arbetsförmåga i många år utförde en väsentlig del af landsthingets lagstiftningsarbete stod han äfven främst i författningsstriderna och i de ständigt återvändande diskussionerna inom riksrådet angående de scbleswigholsteinska anspråken. Då han år 1861 för andra gången trädde in i ministören bade förhållandena, som det syntes, åter mognat för ett afgörande. Det hade kommit till det yttersta med de holsteinska ständerna, och Europas hela politiska ställning var lofvande. Lehmann hade en väsentlig del i patentet af den 30 Mars 1863 och i framläggandet af den författning, som antogs den 13 November år 1863, men som till olycka för Danmark och hela verlden två dagar senare efterföljdes art konung Fredrik VII:s död. Året 1864, dess bedröfliga missöden och smärtsamma. missräkniogar gjorde fehmann till gubbe. Hans krafter voro starkt medtagna af flera allvarsamma sjukdomsanfall som efterlemnat mycken kroppslig svaghet. Han drag sig mer och mer tillbaka till åskådarens roll. Han var trött och missmodig, ofta snarsticken. När pligten krätde det, när han dertill fann sig uppfordrad, när en eller annan händelse tog hans verksamhet i anspråk, kunde hah ännu göra en ansträngning, som erinrade om hans kraftigare dagar; och det vat märk värdigt att se, i hvilken hög prad den starke anden då kunde besegra kroppens svaghet, Men den inre spänstigheten var bruten, och han sjönk hastigt åter tilibaka. Obeskrifligt greps han af Frankrikes krigsförklariog mot Preussen. Han delade med oss det ionerliga och fasta hoppet att upprättelsens timme nu slagit för Danmark, att återförgningen med de danska slesvigarne nu skulle blifva en verklighet, och att ett övtt 7) asuTOPa skulle skapas, der Tysklar 3. natfonella en het blef rågontir Ve iden -.s annat än Preussens maktMtvidgp lv så att en framtid blef öppnad för ssanmarks sjelfständiga bestånd som en lem af ett sjelfständigt Nerden, O, att han fått dö med detta ljusa framtidshopp, öch att denna Bista missräkning, ännu bittrare än bågon af de föregående, blifvit honom besparad! Men han skulle genorlefva äfven dessa bittra sorgedagar. Olyckorna nedböjde bonom djupt. Från den 6 Augusti anade han hvad som komma skulle; men i feberaktig spänning, utan ro dag eller natt, afvaktade han hvarje ny underrättelse, sörjande öfver Frankrike, men sörjande ännu mera öfver Danmark.